Vi sov i Karlstad mellan lördag och söndag.

Det är klockan fyra på natten, det är kolmörkt och

följande dialog utspelas:

Oskar "GAAAAAAAHH"

Andreas: "Men Oskar, vad är det?"

Oskar: "JAG HAR INGA VÄÄÄNNER!"

Andreas: "Men Oskar, jag är ju här"

Oskar: "MEN VARFÖR SEER JAG DIG INTE DÅÅÅ?"

Andreas tände en lampa. 

Oskar somnade om.

Ridå.

Vad drömde jag egentligen?

Bäst att dricka lite Mjös.

:-)

/Mia

Nån hade tappat masken på Fjärde Långgatan.

I brist på ritpapper - den egna barnahanden.

Perfekta köttbullen - finally!

13.99 i Värmlandsbro, 12.68 i Kungälv - bara konstigt.

Ebba Rut Hammar

Idag hade Ebba Rut Hammar huvudrollen när det vankades dop i Karlstad. Hon är den yngsta av barnas kusiner. Men de har blivit en hel del nu. Tror de har 11 kusiner redan och då har inte de minsta bröderna ynglat av sig ännu!

Det var en alldeles lagom kort och fin dop-cermoni, där lillebror Martin sjöng och spelade piano så man blev alldeles stolt. Och stolt blev jag också över att den andra lillebrodern blivit så stor och stod där framme med sin lilla fina familj. Tiden går - och om småsyskonen börjar bli så stora, hur gammal börjar då inte jag bli? Men vi tänker inte på det nu.

En lagom kort cermoni ja, och en desto längre sittning på dopkaffet. Precis som det ska vara, men ändå inte tillräckligt länge för att uppdatera sig på alla syskonfronter. Men det var väldigt roligt att se alla brorsor med familjer.

   Lisa och Martin - en min för varje tillfälle:-)

Det blev en snabbtur till Karlstad, kom igår kväll och for hem vid tretiden idag, men det var helt klart värt det.

Jag måste förresten berätta om i fredags när Andreas vid middagen återberättade sitt möte med farbror Polisen som han hade haft på fredagsmorgonen. Hans egen röst var naturligtvis snäll och timid och farbror polisrösten var barsk och sträng. (Andreas hade kommit undan med en varning för att han inte sett en skylt som sa att det var förbjudet att svänga höger.)

När han hade berättat klart, var Oskar först alldeles tyst och sen ställde han sig upp på stolen och sa: "Pappa, jag ska bara göra en grej".

Och så gav han Andreas en lång kram, och var alldeles tyst.

Och sen satte han sig ner igen och började äta som om ingenting hänt.

Det var väldigt gulligt tyckte jag:)

Nu har jag gjort månadens ångestpryl: betalat räkningar! Den här månaden var inte kul, men såklart självförvållat eftersom vi köpt nya möbler och bor i hus med elräkningar och lån därefter. Men det är skönt att ha det avklarat!

Sov gott - det ska jag göra!

/Mia

Jag såg en skymt av Bill Clinton igår på tv:n. Minns inte vad det handlade om, men det fick mig att tänka på nåt jag läste för några dagar sedan om hans dotter Chelsea. Hon gifte sig för ett halvår sen och nu vill hon tydligen skilja sig.

Och det är väl helt ok om det nu var ett helt fel beslut.

MEN detta bröllop kostade tydligen 40 miljoner kronor. Alltså FYRTIO MILJONER KRONOR. Det kan man ju köpa hela Island för. Nästan. Det är i alla fall vansinnigt mycket pengar. Och det får mig att fundera på vad som skulle kunna ha kostat så mycket på bröllopet. En Vera Wang-klänning, ja visst, den är inte billig. Och det var nog en och annan gäst som deltog och det var nog fancy pancy delux, men ändå...

Och sen kommer fundering nummer två, Pappa Bill hade enligt uppgift bekostat bröllopet. Han har visserligen varit president, men att det var så bra betalt, att han kan håva fram 40 miljoner till en enda dag är intressant.

Kanske är det därför som USA har så kass ekonomi nu för tiden.... :)

Nu är det fina fredag. Hurra, och det firar vi med att lyssna på senaste Kentproducerade låten med Erik Hassle:

http://open.spotify.com/track/4aX5bmJjoWVKtnRtyB7H8w

/Mia

Så. Nu har vi ansökt - och blivit godkända -  om att få åka till USA. 

Det var det där som jag har drömt mardrömmar om att fylla i fel och inte få åka, som den killen som jag hörde på radio.

Det enda som strulade lite var adressen när jag skulle betala. Den sa hela tiden att kreditkortsinnehavarens kortadress är ogiltig. Vi fattade ingenting. Enbärsvägen 15. Hur fel kan det bli?

Jättefel. Om man bor i ett land som gillar prickar över bokstäver.

Så nu bor vi på Enbarsvagen 15. Kunde ju vara bra om de informerade om sånt när de informerar om precis allt annat:)

På tal om radio så hörde jag en man förut som sa att han hade en hypotes som löd:

"En människa som inte tror på något är en farlig människa".

Det kan nog ligga en hel del i det. Om man inte tror på nåt, har man ju inga hämningar eftersom inget betyder nåt. Eller?

Vad tror jag på?

Jag tror, jag tror på sommaren, 

Jag tror, jag tror på sol igen..

Och som Kristian Antilla så fint sjunger:

Jag tror ju på livet före döden.

Ja det gör jag!

http://open.spotify.com/track/7qKDDxRZBOt4mGMnrzaTTc

Vad tror ni på?

Trevlig torsdag!

/Mia

ps: i dag slog Emma nåt slags rekord i att bestömma vad hon ska ha på sig. Hon skulle bestämt sova iklädd sin findus-pyjamas, ett färgglatt halsband, nallen, pippidockan och som pricken över i - sin rosa mössa!

...nej det är inte så smaskigt som det låter.

Jag har bara spenderat en dag i inte mindre än fyra olika väntrum och tre undersökningsrum och en röntgensal (2 ggr) med Emma och hennes onda fot.

Det är lite fascinerande hur man glömmer från gång till gång att när ens namn äntligen ropas upp och man får komma in i undersökningsrummet så är ju det också ett väntrum för det är ju ingen där! Tror vi satt där i ytterligare 20-30 minuter innan läkaren kom.

Jag sa till honom att jag trodde det satt i hennes huvud, att hon tror att det ska göra ont eftersom inte första röntgen visat på skelettskada. Han sa att han ville ha egna bilder att titta på eftersom det kan ändras efter ett tag. Efter några timmar träffades vi igen. Då sa han att det antagligen sitter i hennes huvud, att hon tror att det ska göra ont och att allt såg bra ut på röntgen.

Jaja, nu är hon väldokumenterad i alla fall. De röntgade ju till och med båda fötterna för att de skulle ha något att jämföra med. Och det är superbra att de tar det på allvar. Men Emma började halta omkring redan i det tredje väntrummet och gick mer hon gjort  på 10 dagar. Lite typiskt, men skönt att det går åt rätt håll!

Emma i ett av alla väntrum på östra.

Vi tappade bort hennes sko på vägen in till barnakuten också. Är inte DET typiskt mig så säg. Men turen var med oss i dag och när vi gick tillbaka till bilen så hittade jag faktiskt den andra skon, smutsig som bara den, men ändock hel och välbehållen.

När jag hämtade Oskar på dagis hade han fått ett stort jack under ögonbrynet vid sidan av ögat. Han förklarade det som att Elias hade slagit en haklapp i huvudet på honom. Men egentligen var det en stjärtlapp. Och det var inte meningen.

Tur man slapp ytterligare en tur till barnakuten. Nu räcker det med turer dit tycker jag.

Nu avrundar vi med dagens låt, jag har kommit på mig själv att skruva upp volymen när jag hör den på radion:

Andreas Mattsson - AA:

http://open.spotify.com/track/2tVyLEnQMOrilGkY6tdmKo

Nattanatta

/Mia

Jag och Emma i lekrummet. Vi bjuder dockorna Kajsa, Lillan och surtanten (en docka som vi köpte på tradera av en sur tant) och Homer på te och tomat. 

Vi småpratar lite och det är en allmänt trevlig stämning på tepartyt.

Mjukispapegojan vill också vara med. Emma ger den lite dressing och en kopp te.

Plötsligt vänder det då Emma plötsligt tar ett bett på papegojans näbb. Gnager riktigt ordentligt. Så flinar hon och räcker över papegojan, som tydligen har gått från gäst till mat på kalaset, till mig och uppmanar mig att ta ett bett. Bäst att göra som hon säger. Jag gnager lite på papgeojans fot. Och räcker över den till Emma. Som hittar ett nytt ställe att tugga på och lämnar den till mig. Och så där håller det på. Fram och tillbaka mellan oss. Jag skrattade så jag nästan grät. Det kändes så bisarrt på något vis. Men väldigt roligt.

Precis sånt man behöver när febern hittat hem till Enbärsvägen igen och Oskars värld gungade så mycket tidigare att jag fick bära honom till och från bilen när vi skulle hämta Emma på dagis. Nu har han dock kommit ur feberdimmorna och spelar Cut the Rope på min telefon. Ordningen är återställd. 

Gissa mitt pålägg? 

Fast just nu sitter Oskar och är helt fascinerad av att Tom Hanks lyckats få lite mjölk ur en kokosnöt i "Cast Away". Han verkar rätt fascinerad av filmen överhuvudtaget. 

Wiiiilson!!

Trevlig måndagskväll - en vecka kvar till ny månad. En vecka närmare vår.

/Mia

Ibland kanske man faktiskt ska gå efter åldersrekommendationerna på sällskapsspel. Vi dammade av Andreas gamla spel "Tjuv & Polis" och det var ju superlängesen jag spelade det så jag hängde inte riktigt med på reglerna.

Och inte blev det bättre av att 1000-lappen som Oskar fått för att ha fångat tjuven, plötsligt blev en flygande matta som polisen flög iväg med:)

Tjuv & Polis. Från 7 år.

Vi lade undan det (jag tror jag spelar det när jag är sju år istället, sa Oskar) och spelade Loppan istället.

Vi trotsade Vintern idag och tog en promenad till stora lekplatsen. Oskar cyklade med sin nya röda racercykel. Ibland (ganska ofta) hamnade han på is och då spelade det ingen roll hur mycket han trampade, han kom ingenstans. (Ungefär som när Kling och Klang försöker köra sin bil när Pippi håller i den där bak. Men köööör då! Men jag kööööör! Men kööööör då! :)) 

Vintern vann till slut och vi gick hem och värmde oss i bastun.

Oskar och racercykeln längar efter vår.

Ett soffbord och matta till nya soffan blev inhandlat idag!

Bamsetajm!

Just ja! Vi fick 4 fyrar i GP för Mariachi Hero idag!

Härligt med en bra recension!

Nu är det filmkväll med norska "Trolljegeren", rekommenderas INTE från 7 år:-)

Jeg ønsker alle en fin kveld.

/Mia