Vi fick till två fina rätter i helgen. I går blev det "Cattas Fläskfilé" och idag blev det en riktig söndagsmiddag med hel kyckling i lergryta. Att jag dessutom lyckades klämma in en trerätters på Aludden i Lerum tillsammans med min bokcirkelgrupp på lunchen idag, gör att jag är mättare än jag borde vara. Men det var hemskt gott alltsammans. Och det riktigt kul att träffa bokcirkelsgänget!

I morgon är det måndag. Då börjar nyttiga livet. 

Igen.

:)

Så har det varit barnmarknad igen. Vi lämnade in en hel hög kläder och leksaker i fredags och sen stod jag och häckade utanför Hästhagenskolans gymnastiksal vid halv nio på lördagsmorgonen och såg kön växa bakom mig. 

Som tur var hade de som höll i marknaden koll på läget och släppte bara in en omgång folk i taget. Men mycket folk var det ändå och det var bara att "go with the flow". De flesta verkar tänka likadant så det är inga sura miner när man knör sig fram genom trånga passager mellan bord som dignar av barnkläder. 

Vi sålde för 565 kr och jag handlade grejor för 527:-. Bland fynden denna gången fanns gummistövlar, overaller, klänningar, kjolar, tröjor, gympadojor, strumpbyxor, mössor, vantar m.m

Nästa vecka är det ny marknad, i Lerum. Det är väl lika bra att ta sig en tur när ångan är uppe:)

   Kön till barnmarknaden. Jag hade tur och kom in i första omgången.

Förra helgen var det dags för hemvändarhelg. Det är även en helg för många andra att vända näsan mot Värmland. I tre dagar vallfärdar tusentals människor till den vanligtvis sömniga lilla orten Årjäng, min lilla hemort. Årets Årjängsmâten var ett faktum. Jag minns så väl när jag var liten och vi hängde uppe vid marknadsområdet veckorna innan det drog igång och såg allt byggas upp. Det gick så långsamt och sen, ett-tu-tre så fanns det ett helt tivoli och hundratals marknadsstånd. Det var nästan som att det skett över natten. 

Förr i tiden fanns det en karusell som hette Tagada. Man satt i en rund sak på bänkar, inte fastspända alls - och sen hoppade den runda saken och alltsom oftast ramlade folk av bänkarna och studsade omkring på golvet. Helt livsfarlig och skulle antagligen aldrig bli godkänd idag - eller skulle den? 

I år hade de ett monster som var som en stor, lång arm som gick runt, runt. Jag skulle inte sätta mig i den om jag så fick betalt för det. För det är likadant nu, som för 25 år sedan, tivolipersonalen kommer några dagar innan det är dags för marknad och skruvar ihop karusellerna på nolltid. Känns liiiite väl snabba ryck för min del.

Men men, man kan ju göra annat på marknaden. Som att köpa ett gäng Bamsetidningar i serietidningsståndet, 15 par strumpor för 100 kronor och den traditionella majskolven från Tvååker.

Och självklart käka mammas kålsoppa. Den är grym.

Att vi sen dessutom gick och vann stjärnvinsten på ett av hjulen gjorde ju inte saken sämre.

Hej på mâten, vi ses nästa år!

  Marknadslördag. Vi och några till fyndade i backen.

Martin fyllde år under helgen. Han fick toscapäron, precis som han ville ha.

Årets karusell, en sak som såg lite lätt farlig ut tyckte jag.

Grillad knaprig majs från Tvååker, hur gott som helst!

Mäkta stolt fyraåring med stjärnvinsten.

     Kålsoppa. The best there is.

Förra fredagen var jag på återträff i Årjäng. Alla 75:or var inbjudna och jag gick dit tillsammans med min kompis Kajsa. Det var faktiskt inte förrän jag kom dit som jag insåg att det ju var ett syfte med återträffen. Nånstans trodde jag att Robban, som dragit i det hela, tyckte att det var på tiden att vi sågs igen och passade på när det ändå var Årjängsmâten, men icke. Det var 20 år sen vi slutade nian.

20 år. Det är hyfsat längesen.

Vi hade träff när det var tio år sen också, men det tyckte jag inte var så kul för då var det ett konstant hävdelsebehov hos alla att tala om hur bra det gått för en. Det var stor skillnad nu. Alla hade mognat och var (kändes det som) på riktigt intresserade av att få prata med varann. Det blev en riktigt lyckad kväll!

Vår ålder gjorde sig också påmind när vi hängde i baren senare på kvällen och då de släppt in andra folk som inte tillhörde återträffen. En glidarkille (med slickat hår och sidenhalsduk) stod bredvid mig och shottade tequila och var hyfsat desperat efter en träff bland tjejerna. Problemet var ju bara att alla där var gifta. Dessutom visade han upp sitt körkort där det stod hans födelseår:

1992.

I samma veva kommer killen bredvid glidarkillen fram till mig och frågar om det inte var jag som gjorde den där "skräckfilmsmonologen" på nians show som var så bra. Jomen. Det var ju jag.

Glidarkillen frågade om detta var något som han kanske hade sett.

Men nä. Nians show var 1990. Han var inte ens påtänkt då.

Att vara 19 eller 36.

Jag väljer 36. Utan att skämmas ett dugg.

2003 fick jag för mig att jag skulle bli barnbibliotekarie. Lämna dataspelsbranschen helt och börja plugga på högskola. Sagt och gjort, hösten 2003 började jag pendla till Borås för att ganska snabbt komma underfund med att det kanske inte riktigt var min grej i alla fall. Tyvärr. Jobbade dessutom en hel del och när julen 2003 var i antågande hade jag varit vaken alldeles för många timmar i sträck med för mycket olika projekt och när sedan julens projekt drog igång så blev jag lätt knäckt och fick förbud av familjen att ens hjälpa till med julmaten.

Jag firade nyåret med mamma och pappa och sa att nästa år blir bra vad det än blir.

Och det blev det. Först fick jag veta att vi fått pengar till ett barnspel som jag och Putte skulle skriva och som skulle handla om dinosaurier.

Och några månader senare träffade jag Andreas. Så allt löste sig bra det året.

Det där beslutet att hoppa av skolan och fortsätta med barnspelen har jag aldrig ångrat och jag fick jobba med ett superhärligt gäng som jag antagligen tjatade hål i huvudet på när jag ville ha saker klara i tid. Och trots att vi jobbade i alldeles för små lokaler, med husregler som aldrig följdes så var det ändå alltid så himla kul!

Kul projekt och fantastiska personer, hemmajulfester och resor.

Jag kommer alltid att tycka att den tiden i den världen var en av de mest lärorika och roliga perioderna i mitt liv.

I år började jag om på nytt igen. Har gått från lilla Image & Form till större Hiq, med uppdrag på största Volvo IT. Nya folk, nya utmaningar och det har börjat riktigt lovande.

En ny era i livet. Men jag glömmer aldrig mina killar och Malin! :)New York, april 2008: Jesper, Dan, Putte, Tobbe och Micke

(Frihetsgudinnan längst bak till höger)  Barcelona, november 2008: Micke, Björn, Tobbe, Putte, Jag & Jesper 

Dagen filmtips är inte en ny film, men den är hyfsat ny för oss.

"Det regnar köttbullar". Ungarna älskar den och den är riktigt rolig även för vuxna!

Måste bara dela med mig av ett väldigt enkelt recept på chokladmuffins som blir jättegoda! Och barnen kan vara med och göra dem också. Det är smidigt att frysa in för de blir goda vid upptining. Och man kan med fördel byta ut kakaon mot äpplen eller 2 dl bär som du trycker i formarna innan gräddning.

Till ca 12 muffins (i vanliga formar):

2 dl socker

2½ dl vetemjöl

1 tsk vaniljsocker

2 tsk bakpulver

1½ dl mjölk

1 ägg

25 g smält smör

2 msk kakao

Sätt ugnen på 225 grader.

Smält smöret och låt svalna.

Blanda alla torra ingredienser i en skål. Vispa samman mjölk och ägg lite lätt. Blanda med de torra ingredienserna. Tillsätt det avsvalnade smöret.

Fördela i muffinsformarna.

Grädda mitt i ugnen i ca 12 minuter (om du använder vanliga formar, 15-17 minuter om du använder stora muffinsformar)

Klart!

  Barnen Hammars favoritmuffins.

Vi röjer i källaren för tillfället och det låg verkligen massor av saker från förr därnere. Ska väl poängteras att vi inte hann röja ur källaren innan vi flyttade in så 90% av allt därnere var sånt som Andreas föräldrar ställt ner när de bodde i huset.

En av alla sakerna var en flaska med en Coca-cola etikett. "75 cl. Familjeflaska" stod det. Vi undrade lite hur folket på den tiden skulle reagerat om vi berättat om våra 2liters flaskor. "Är ni inte kloka? Ska ni ha släktträff? Det måste ju kosta en förmögenhet?"

Men det gör ju inte det.

Detta är verkligen ett tydligt tecken på att inte bara påsarna med lösgodis blivit större med åren...

  Mindre mängd - men ingen pant. Dåtidens melodi.