Jag minns legobyggandet från när man var liten som rätt enkelt. Kanske för att jag enbart byggde hus. Raka bitar, i en rak fyrkant, med lite fönster och en dörr. Inga konstigheter alls.

Nu börjat Oskar komma in i smålego-åldern. Han fick två likadana brandbilar i födelsedagspresent och nu tänkte jag vid åttatiden på kvällen att det vore väl en lite mysig aktivitet att göra innan läggdags.

Trodde jag ja.

Det var ju en miljard småbitar som man skulle bygga ihop efter värsta IKEA-anvisningarna (och jag kan villigt erkänna att IKEA-beskrivningar är inte något som jag går igång på!) och det tog inte alls den halvtimmen som jag hade tänkt. Snarare det dubbla. Oskar var tapper och hängde med och byggde på sin brandbil ett bra tag, men till slut fick jag ta över hans också.

Fast det var inte utan stolthet som vi ställde upp de färdiga brandbilarna med tillhörande släp och tog ett kort:)

Förpackning

Utförande

Resultat

Och jag som skrattade åt min bror Fredde, som beklagade sig under jul att han varit tvungen att sätta ihop en StarWars kryssare på 1390 bitar. Jag tar tillbaka allt och är istället djupt imponerad.

I morgon bär det av till Stockholm.

Eller som Oskar sa när han pratade med sin 7-årige kusin i telefon:

"Ja håller på å packar för ja ska åka EXTVÅTUUUUSEN!"

Heppåer!

/Mia