Jag tänker ofta på kommunikation. Det är liksom A och O med allt nuförtiden. Eller ja, det har väl alltid varit viktigt med kommunikation, men förr när man växte upp fanns det tre alternativ som gällde om man ville komma i kontakt med någon. 

1. Man ringde

2. Man skickade brev på posten

3. Man gick dit

Och kommunikationen var rak och ganska kort. Ville man leka eller inte. 

Nu finns det kommunikation och informationskanaler på många fler sätt naturligtvis. Det är Facebook, Twitter, bloggar, mail, sms, mobil, fast telefon, vanliga brev m.m., m.m

Och det är för det mesta bra. Det är väldigt bra när man vill hålla kontakt med sitt tjejgäng som är utspritt över hela landet. Det är kanon att skicka meddelanden till t.ex Flodamammorna genom Facebook, man får snabbt tag i folk om man vill något och man bestämmer plats att ses, men kan ringa och meddela om man är ett par minuter försenad så folk slipper stå och vänta.

Men det blir ju också motsatt effekt när man hela tiden förväntas vara tillgänglig och antas svara med en gång på t.ex mobil, sms eller mail. Om det dröjer kan folk bli både oroliga och arga och tro att det hänt en något. 

Jag tänker också på att eftersom det finns så många sätt att informera sig nu för tiden, är det lätt att man klickar lite för snabbt på "skicka" knappen och låter känslorna styra utan att tänka efter vad man egentligen menade.

Och vad menar man egentligen? När man hör rösten på en person (eller träffar personen) kan man snabbt urskilja om det är skämt eller inte. Om du meddelar dig på alla andra sätt måste du lägga till ett smiletecken eller vara övertydlig, annars blir det helt plötsligt väldigt allvarligt. Det är svårt att vara ironisk och lätt att börja spekulera.

Och kommunikation i  andra, tredje och fjärde hand kan bli som viskleken. Det menade kommer ut i helt annan skepnad än vad som var tänkt och kan bli något mycket större. En fjäder kan bli en hel hönsgård och i allt kackel som uppstår är det svårt att hitta rätt igen.

Jag tänker också på avsaknad av kommunikation. Jag har själv varit dålig i många år på att tala om hur jag tänker eller menar med olika saker och låtit det gro och vissa saker har blivit mycket större än de behövt vara. Bättre att vara rak från början. Ta tjuren vid hornen och stålsätta sig för det som komma skall.

Eller att försöka tänka lite större och faktiskt sätta sig in i hur andra tänker.

Vi såg filmen "Freaky Friday" igår. Det är en sån där klassisk film där det i detta fall var mor och dotter som inte kunde kommunicera alls. De bytte kroppar (genom en kinesisk lyckokaka) och fick uppleva hur den andra hade det i en dag och fick på så vis förståelse för varandra och kunde börja kommunicera på ett nytt sätt.

Det finns säkert många som skulle behöva uppleva ett sådant byte för en dag:)

Livet är för kort för att man ska hänga upp det på missförstånd och dålig kommunikation. Det finns roligare saker i livet att göra tillsammans!

Det var dagens tankar.

Over and out.

/Mia

"Well this is an invitation
It’s not a threat
If you want communication
That’s what you get
I’m talking and talking
But I don’t know
How to connect 
And I hold a record for being patient
With your kind of hesitation
I need you, you want me
But I don’t know
How to connect, so I disconnect
I disconnect."

ur " Communication" - The Cardigans