Vi fick massor av plommon i år. Först tänkte jag att det finns väl inget vettigt man kan göra med dem förutom att käka dem som de är, men så hittade Andreas ett recept på plommonmarmelad på en blogg. Vi provade det och det blev fantastiskt gott - och var hur enkelt som helst att göra!

Här kommer receptet, som bloggaren fått från en resa till Pitlochry i Skottland (I vår variant hade vi syltsocker i stället och ingen kanel, viktigt att burkarna är riktigt rena, koka dem innan.)

Plommonmarmelad:

• 1,4 kg Viktoria-plommon
• 1,4 kg strösocker
• 450 gram russin
• 2 apelsiner

Dela och kärna ur plommonen, skär i grova bitar. Dela apelsinerna och skär bitarna i fina strimlor. Blanda plommon, socker, russin och finskurna apelsiner i en stor skål eller gryta. Rör om ordentligt och låt stå över natten. Kokas i 30-45 minuter.

Ett tips är att lägga i en kanelstång som tas bort innan sylten hälls upp på burkar.

Varför inte testa gula Reine Claude-plommon, lime och gula russin eller sultanas-russin istället för vanliga russin (men hoppa över kanelstången om du gör denna variant).

Det kan ta några dagar innan marmeladen stelnar riktigt.

(hela blogginlägget och kommentarer hittar ni här:

http://anneshus.wordpress.com/2011/08/14/plum-pot-fran-pitlochry-den-i-sarklass-godaste-plommonmarmeladen/)

Nykokt plommonmarmelad

    rostat bröd med marmeladen var en hit!

Jag har inga gröna fingrar. De är rätt färglösa när det kommer till att odla saker och ting. Men ambitionen finns där och jag försöker år efter år. Jag har försökt odla morötter tre år i rad - utan att lyckas.

Jag sår olika sorters blommor och grönsaker och inget kommer, eller så kommer det lite så att man hinner få upp hoppet innan allt är borta.

Jag vet inte om det är jorden, mördarsniglar, skator eller bara extremt dåligt handlag med den här typen av hobby. Men jag ger inte upp.

Och kors i taket - ett av alla mina odlingsprojekt har faktiskt gått bättre än alla andra tillsammans.

Jag sådde majs i våras. Började med att odla upp dem inomhus för att sen plantera ut dem. Alla dog - utom en.

Och döm om vår förvåning när den faktiskt fortsatte att växa och är nu en ståtlig majsplanta som är högre än Oskar.

Och det kommer till och med en majskolv på den.

Jag har ingen aning om när den är klar, hur vet man det?

På webben har jag läst mig till att man skördar på hösten. Men det gäller stora fält och när vet man när hösten är?

Hur det än går är jag mäkta stolt över min enda majs.

Nästa år kanske vi fördubblar skörden och får två. :-)

  Emma hjälper till att vårda vår lille majsplanta. Viktigt att vattna.

Och här kommer då majskolven. Visst är den fin!

Min syster Lotta och hennes familj ska flytta. Endast 500 meter, men ska man flytta hela sitt bohag så spelar det ingen roll om det är nära eller långt. (Eller Jo,en flytt mellan London och Styrsö, som Lotta berättade om lät lätt krångligt).

På Styrsö får man inte köra bil. Där kör man små golfbilar och flakmoppar. I morgon ska dock syrran & co få hjälp av chefen på Ica, för han har en lastbil som de kan använda med flytten.

Idag flyttar de hennes piano. De, det är 5 starka män, alla Styrsöbor.

Ett piano flyttar man inte i en handvändning så det ska bli intressant att höra hur det gick. Hoppas de inte behövde ta pianot på flakmoppen...

Jag var där igår och vi förflyttade lite. Körde ett gäng omgångar med allehanda saker som vi fick plats med på flakmoppen. Det var blommor och stolar och lådor med skafferisaker och gardinstänger. Lotta såg inte mycket där bakom alla saker, så jag var navigatör. Det gick fint. Och vi fnittrade en hel del och fikade lite emellanåt. Sen kom fler vänliga Styrsöbor och hjälpte till efter att jag åkt hem, så jag tror säkert att den här flytten går galant!

  Lotta kom och hämtade mig vid båten. Stilsäker som alltid! :)

Som sagt, sikten var väl inte helt klar...

Tänk att se havet från sin balkong!

Och under tiden som jag var på Styrsö, var Andreas och barnen ute vid Nääs och fiskade. Emma var supersur för att hon inte fick slänga fiskespöna i sjön:)

Idag åkte vi till Nääs. Eller rättare sagt mellannääs. Där finns nämligen Mulle Mecks Snickarverkstad. För 50 spänn får barnen frossa i sågar, hammare, spik och tvingar och låta fantasin flöda (ganska) fritt.

Oskar valde naturligtvis att bygga ett lok med vagnar och det blev riktigt fint med pappa Andreas hjälp. Vi hade dessutom tur som fick ha stället för oss själva innan det dråsade in en grupp på 8 ungar som också skulle snickra.

Emma och jag byggde en bebis, som fick mat och täcke.

Kan också slå ett slag för caféet där ute, riktigt gott!

Vi avslutade Nääsdagen med lite drakflygning. Sen ville Oskar hem och provköra sitt tåg;)

Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man ska såga...   

  Emma fick snickra med spillet. Vi gjorde två bebisar.

Emma och Oskar med sina alster.

Fint drakflygarväder var det också.  

Tycker vi har uppfostrat våra barn ganska bra. De kan säga tack, går på toaletten och åtminstone en av dem har slutat med napp. De är glada för de mesta och kan föra en vettig diskussion. Båda är inne i en kul ålder och det är roligt att umgås med dem.

Men en sak har vi inte lyckats med.

Att. Somna. På. Egen. Hand.

Emma är inte lika jobbig som Oskar, men hon är på god väg.

Oskar däremot kör verkligen hela registret. Och då menar jag HELA registret.

Har ni läst God Natt Alfons Åberg?

Killen som vill ha nåt att dricka, som ska borsta tänderna, som vill kissa fastän det bara kommer en liten droppe, som vill ha sin nalle, som är rädd för spöken, som vill höra en saga - och som till slut hittar sin pappa sovandes på golvet.

Där har ni Oskar. Just nu i varje fall.

På repertoaren står:

"Jag är törstig"

"Jag är hungrig"

"Jag måste bajsa"

"Jag är kissnödig"

"Jag vill läsa en bok till"

"Jag måste berätta nåt"

"Jag vill ha kli på ryggen"

"Jag vill ha en kall kudde"

"Jag är kall om fötterna"

"Jag vill ha det varmt om benen"

"Jag har ont i benen"

"Jag vill hålla handen"

"Jag har så svårt för att somna"

"Det är så läskigt att sova i min säng"

"Er säng är mycket skönare än min"

"Det är så tråkigt att sova"

"Jag har inga krafter kvar. Jag kan inte somna"

"Jag har ingenting att göra"

God natt, Oskar Hammar!

Jag är tacksam över att jag är gift med en man som inte är rädd får nåt. Absolut inte spindlar. Jag har inga problem med pappa långben-spindlar. Men när de har stora feta kroppar och ludna ben och sitter och stirrar på mig och planerar hur det ska hoppa på mig - då ropar jag högt. De sitter alltsom oftast i källartrappen eller i duschen så jag kollar alltid en extra gång. (Och då kan ni tänka hur mycket extra jag kollade förr i tiden - då vi hade duschen i källaren...)

Och häromdagen skulle jag bära ner grejer i källaren och då satt det en enorm spindel precis när jag öppnade dörren. Den satt helt stilla och jag lurades en stund att tro att den var död. Och jag petade lite på den. Den pilade iväg en bit och mitt hjärta klappade i 120. Kan ju säga att det inte blev nån tur ner till källaren.

Andreas var dessutom inte hemma så det var bara att stänga dörren och hoppas på att den inte lyckades komma på hur man öppnar.

Jag vet inte varför jag tycker spindlar är så obehagliga. Mer obehagliga än ormar och råttor. Men det är inte lika illa som det varit. Man måste ju vara tuff inför sina ungar.

Och de verkar ha anammat sin fars beteende för häromdagen tog Oskar själv och lyfte upp en spindel i mindre format och lyfte ut den i huset.

Men det är ju bra. Då har jag ju fler att ropa på.

  Den muterade monsterspindeln. Kan också vara en sk. husspindel.

Vi är lyckligt lottade med skogen nära och den här tiden på året är det alldeles fantastiskt att ge sig ut. Vi är väl inga svampexperter och vet inte mer än att man kan äta trattkantareller och kantareller och hittar väl inga jättemängder när vi är ute.

Men det är så skönt att komma ut. Och det finns ju andra saker man kan göra i skogen än plcoka svamp. Man kan slänga pinnar i en bäck, plocka kottar, äta korv - och hitta en skatt. Och det var just precis vad vi gjorde idag. Alltihop faktiskt.

Att vi sen hittade två fästingar på Emma är väl sånt man får räkna med antar jag...

  Emma i sagoskogen.

  Oskar hittar skattkartan!

  Picknick med korv & bröd.

...desto yngre blir kalasdeltagarna.

Det är bara att inse. Och det gör ju ingenting, de kan allt partaja de små.

Catten fyllde år i går och det var himla trevligt, både för stora och små.

Ta en titt så se ni själva:)

Kom igen Catten - det svänger ju!