Vi har påbörjat projekt lite varstans nu i huset. Håller på att måla över det fula kaklet i köket med vitt. Kaklet var säkert urmodernt 1975 med sina bruna och gröna färger med inslag av stänk som ser ut som smuts. Och så klär vi äntligen om stolar som var extremt lortiga på sätet. Och så har vi äntligen tagit tag i hallen där uppe igen som stått sen november. Vi har tagit bort ett lager tapet och har nu "vackra" medaljongtapeter från 1975 att titta på varje gång vi går upp för trappen...

Men där ska vi måla vitt om inte alltför länge hoppas jag..

Tänk om man bara kunde vinna de där pengarna som folk faktiskt gör. På postkodlotteriet eller på triss eller vad det nu är. De som säger att man inte blir lyckligare av mycket pengar ljuger. Det är jag säker på.

Problemet är ju att jag är mammaledig och går runt och ser allt som jag vill ändra på här hemma. Men mammaledig innebär ju en ganska mycket mindre inkomst än normalt och eftersom vi dessutom har ett stort bröllop inplanerat i augusti - ja då får vissa saker stå åt sidan så länge. Men drömma kan man ju alltid. Och punktinsatser som inte kostar så mycket kan vi ju faktiskt göra. Och man kan ju alltid hoppas på en storvinst någon gång.

Men med förkylda barn som inte sover på nätterna blir det svårt att fokusera, det ska erkännas. Ibland kommer jag på mig själv med att stå och stirra in i t.ex kylskåpet utan att veta varför jag öppnat det. 

Det vräker ner snö här nu. Jag som var lite orolig för att snön skulle försvinna till Oskars kalas den 7:e feb, nu börjar jag fundera om den ens kommer att vara borta till Emmas kalas i maj..

Oskar är rolig, det går bättre och bättre med att vara blöjfri och nu säger han nästan till i tid. I morse satt han vid frukostbordet och utbrister plötsligt: Jag är kissnödig och nu är det bråttom! Vid såna tillfällen väntar man inte på att han ska gå till toan själv utan det blir till att bära och hoppas att han lyckats knipa, det gick nästan:)

Mitt nattprojekt med Emma går sådär får jag väl säga. Hon blev förkyld och sov sämre än vanligt och nu har det blivit så att jag sover i sängen som står bredvid hennes spjälsäng och det slutar ju naturligtvis med att hon hamnar bredvid mig i sängen och så sover båda jättedåligt... Jag har lånat en bok på bibblan om barns sömn och får väl plöja den för att se om jag får några tips. Jag har även lånat Piece of cake, med massa goda kakrecept! Ska se om inte det kan bli nåt gott i helgen.

Fast nu ska ju jag bli sund, för det vankas bröllop i augusti och är det nån gång man vill vara i form så är det väl på sitt eget bröllop! Lokal, kyrka och catering är bokat så det kändes som att man kunde ligga lite lågt, men nu ska jag och tärnorna träffas om nån månad och börja kolla på klänningar och sånt. Och det ska bli superkul! För även om själva bröllopet bara är en dag som kostar massor av pengar så är det ju mycket tid till planering innan och en anledning så god som någon att få träffa sina bästa vänner! Men uj vad mycket det är att göra. Jag bockade av lite saker som jag hade gjort på bröllopstorget häromdagen och när jag var klar stod det: avklarat: 11, kvar: 84...

Going to the chapel and we are getting married....

Vi kollade allt på Star Wars igår. Oskar skulle äntligen få se Yoda som han gillar skarpt, men som han nog inte riiktigt visste vad det egentligen var. Lagom till avsnittet där Yoda dyker upp har lilleman somnat. Vi stänger efter ett tag av filmen för att titta på något mer kulturellt, tror det var "Project Runway":) Varpå Oskar nån timme senare, vaknar till, säger argt "Men jag ska ju se på Yoda!" och somnar ögonblicket senare igen.

Vi lät honom sova (han somnade vid 18-tiden ungefär) i tron att han nu skulle sov för natten och vid niotiden dukade jag upp lite te, choklad och chips.

Då vaknarr han naturligtvis med orden: "Å, får jag smaka?"

Och det fick han såklart.

Idag hade vi ett genombrott vad gäller Oskars fobi för att duscha. Han gillade det till för knappt ett år sen, då kom han på att det kunde komma vatten på huvudet när man duschar och också i ögonen. Så därefter har han aldrig frivilligt duschat och det har oftast blivit badkar för hans del.

Men i förmiddags lyckades jag locka in honom till mig och Emma och det slutade med att han står och skrålar "New York, NewYork", (som han lärt sig av Madagaskarfilmen) och vill inte alls att jag ska stänga av vattnet.

Man får lite framtidsvisioner ibland om hur det kommer att vara att ha en tonåring i huset...:)

Nu ska vi passa på att kolla klart på "Baksmällan".

Over and out.

Det var för kallt att gå ut i fredags. Emma var snorig och temperaturen var närmare 20 minus så vi hade en innedag och lekte och grejade. Gjorde piroger och jag fattar inte hur köket från en sekund till en annan såg ut som ett bombnedslag. Själv skrotade jag omkring i morgonrock och barnen hade pyjamas på sig till på eftermiddagen....skönt med såna dagar, men tur att vi inte fick spontanbesök!

På kvällen tog jag en promenad i kylan och hade laddat min gamla iPod mini som jag hade återfunnit (har inte använt den på jättelänge) och pluggade in mina nya hörlurar, klädde mig varmt och var redo för en rask promenad.

Döm om min irritation när iPoden beslutar sig för att bara köra 3 låtar innan batteriet tar slut! Hörlurarna fick därefter fungera som öronmuffar och stegen blev något tyngre. Tänk att det gör så mycket med musik!

I går hade vi besök av kusinerna från Kungsbacka och barnens mormor/farmor. Det var lilla julafton och födelsedagskalas och pulkarace och middag.

Mitt under ett pulkarace med snowracern mot svägerskan fann jag mig sittande med ratten i näven. Bokstavligen talat. Den gamla trotjänaren från början av 80-talet som vi skrutit över hade slutligen gett upp och ratten lossnade i farten. Det gick bra och såg nog mest komiskt ut, men eftersom pulkor och snowracers inte går att få tag i för tillfället så är det lite trist. Dessutom sjunger båda pulkorna på sista versen så snart har vi bara ett ynka tefat kvar.

Men det var längesen vi åkte så mycket pulka! Man blir som barn på nytt! :-)

Eftermiddagen ska ägnas åt Star Wars. Oskar ska äntligen få se Yoda.

May the force be with you.

Tänk er de varma försommardagarna och de ljumma kvällarna. Tänk att bara skicka ut barna utan knussel. På med en vårjacka bara och ut och lek.

Det ser jag fram emot varje gång vi ska gå ut numera. Så fort vi kommer till kapitel overall på - så tänds nåt i Oskars ögon. Game On.

Och jag kan säga att jag oftast, alltid, INTE är på lekhumör. Oftast har Emma redan blivit påbylsad med alla sina lager med kläder och börjar så smått bli varm.

Det är ömsom hot, ömsom löften och det slutar alltid med att både jag och Oskar är på dåligt humör när vi lämnar huset.

Som tur är går det snabbt över, men det hade verkligen varit skönt att slippa just det momentet. Så jag längtar till försommarens värme - om den kommer i år. Just nu är det ju så kallt att man kan börja undra om en ny istid är på väg.

Så. Nu är det Game Over för idag.

Ni vet såna där utflykter som verkar så otroligt mysiga i teorin. Nån decimeter nysnö, termos med kaffe och varm choklad och snowracern i högsta hugg. De är det säkert också om det inte vore för den lilla detaljen minusgrader. Jag älskar snö. Men jag älskar inte minusgrader och det är inte en helt bra kombination...

Vi gick i varje fall i väg i förmiddags, eller pulsade rättare sagt, med vagn och pulka och snowracer och grannfamilj och när vi väl kom fram var Oskar redan på uruselt humör och mina tår började ganska omgående värka av köld. Det verkar inte spela någon roll hur jag klär mina tår, vid några minusgrader börjar de alltid värka. Det är en av anledningarna till varför jag inte gillar att åka slalom.

Hur som helst, det blev i alla fall några åk i pulkabacken och en grillad korv innan Oskars "jag vill heem, jag vill se på Piiiingu" bifölls och vi tog oss hem.

Fast det är allt väldigt skönt att komma hem till värmen, varm choklad och en varm bastu. Det gör det hela värt det. Och vi gör snart om det, man är trots allt inte bortskämd med vinter av detta slag! Det är otroligt vackert med all denna snön, det ser ut som Narnia! Andreas var ute och mätte snödjupet förut och det

var 22 cm!

Just ikväll bestämde både Oskar (snart 3 år)och  Emma (7½ månader) att de skulle krångla in i det längsta med att gå och lägga sig. Nu har de äntligen somnat, men så är klockan närmare halv tio och det är snart läggdags för oss också (om jag ska orka med en vaknatt utan att amma igen).

Men men, det går en dokumentär på 5:an just nu om en kvinna som har jätteben. Alltså bokstavligt talat. Hon är normalstor, men hennes ben väger 95 kg.

Så man ska inte klaga på varken minusgrader eller barn som inte vill lägga sig.

Punkt slut för idag.

Så var det igång. Jag ska få Emma att sluta amma på nätterna och istället ägna sig åt sömn - i egen säng. Sista amningen igår kväll var vid elvatiden. Sen vaknade hon vid halv två och jag satt bredvid spjälsängen, utan att mata, utan att ta upp henne tills hon somnade. Sen vaknade hon igen vid halv fyra och samma procedur upprepades. Sen vaknade hon dock igen efter bara 20 minuter så då antog jag att hon var hungrig, så hon fick käk och sen sov hon i hela tre timmar. Till halv åtta. Så två nattmål tog jag bort i alla fall och hon låg i egen säng hela natten. Det får väl kallas framsteg!

Så trött är bara förnamnet på mig idag, men jag är så van att inte sova länge i sträck numera så det går liksom ändå. Och Oskar är ju allt annat än trött så det är bara att hänga med.

Gjorde lunchen lite roligare idag genom att använda pepparkaksformar på falukorven. Oskar älskade sin mat och åt två portioner.

Nu är det nattatajm för mig och den lilla, klockan är inte ens nio:)

Over and out.

Idag lyssnade vi på radio: "Det här var P3 Nyheter. Jag heter Thomas Jordan."

Oskar, snart 3 år: "Mamma, det var Yoda på radion!"

Tycker det är fascinerande hur han kan bli så inne på en figur utan att inte riktigt veta vad det är. Han har en tröja med Yoda, som han älskar och han vill ha ett ljussvärd för det är "samma som Yoda har"...

Vi håller på att göra den lille Star Wars killen blöjfri och när jag kom hem efter en kvällspromenad med grannen tyckte jag att jag hörde skrik och gråt inifrån vårt hus. Mycket riktigt, när jag kommer upp står lilleman i badkaret och illvrålar och Emmis sitter och gråter på golvet av ren förskräckelse i all uppståndelse. Det visade sig att det råkat bli nummer två i långkalsingarna och jag vet inte om det var för det att det hade blivit en olycka eller om han trodde att han måste duscha (hemska tanke!) som gjorde att han blev så ledsen. Stackarn..

Emma i sin tur var trött och grinig överlag. Tror jag det, barnet har inte fattat att man ska sova på natten - inte ligga och använda mammas tutte som en stor napp hela natten. Hon somnade när jag matade henne med gröt och vi hade närvaro nog att ta fram kameran för det var en humörhöjare som hette duga.

Nu är det dags att kolla om det finns nåt bra på teven och invänta nattens möte med lillan. Vi flyttade ut hennes spjälsäng till hennes eget rum nu ikväll för att se om det hjälper och jag har beslutat att hon inte får amma mer på natten nu - får se om jag är lika bestämd i morgon...