...nej det är inte så smaskigt som det låter.

Jag har bara spenderat en dag i inte mindre än fyra olika väntrum och tre undersökningsrum och en röntgensal (2 ggr) med Emma och hennes onda fot.

Det är lite fascinerande hur man glömmer från gång till gång att när ens namn äntligen ropas upp och man får komma in i undersökningsrummet så är ju det också ett väntrum för det är ju ingen där! Tror vi satt där i ytterligare 20-30 minuter innan läkaren kom.

Jag sa till honom att jag trodde det satt i hennes huvud, att hon tror att det ska göra ont eftersom inte första röntgen visat på skelettskada. Han sa att han ville ha egna bilder att titta på eftersom det kan ändras efter ett tag. Efter några timmar träffades vi igen. Då sa han att det antagligen sitter i hennes huvud, att hon tror att det ska göra ont och att allt såg bra ut på röntgen.

Jaja, nu är hon väldokumenterad i alla fall. De röntgade ju till och med båda fötterna för att de skulle ha något att jämföra med. Och det är superbra att de tar det på allvar. Men Emma började halta omkring redan i det tredje väntrummet och gick mer hon gjort  på 10 dagar. Lite typiskt, men skönt att det går åt rätt håll!

Emma i ett av alla väntrum på östra.

Vi tappade bort hennes sko på vägen in till barnakuten också. Är inte DET typiskt mig så säg. Men turen var med oss i dag och när vi gick tillbaka till bilen så hittade jag faktiskt den andra skon, smutsig som bara den, men ändock hel och välbehållen.

När jag hämtade Oskar på dagis hade han fått ett stort jack under ögonbrynet vid sidan av ögat. Han förklarade det som att Elias hade slagit en haklapp i huvudet på honom. Men egentligen var det en stjärtlapp. Och det var inte meningen.

Tur man slapp ytterligare en tur till barnakuten. Nu räcker det med turer dit tycker jag.

Nu avrundar vi med dagens låt, jag har kommit på mig själv att skruva upp volymen när jag hör den på radion:

Andreas Mattsson - AA:

http://open.spotify.com/track/2tVyLEnQMOrilGkY6tdmKo

Nattanatta

/Mia