Vi har varit rätt förskonade från sjukdomar i familjen (peppar peppar). Har alldeles nyss lärt mig hur man gör när man vabbar och skickat massa ursäkta och förlåt till försäkringskassa för jag inte fattat hur man gör, och jag och min man delar oftast vabbet 50/50.  (Beroende på lite på vem som har mest hektiskt på jobbet).

Denna vecka har Oskar haft feber och hosta som kommit och gått så han har varit hemma från dagis. Och idag var han riktigt febrig och sjuk, så där så att han inte riktigt känner igen sig och tycker det mesta är jobbigt. Och det här med att ta tempen är ju inte helt lätt då han vägrar ta den där det är mest effektivt - i baken. Vi använder i stället en muntermometer som jag inte litar hundra på, men den tillsammans med sunt förnuft håller koll på lilleman. Lite saft och film och omtanke brukar göra susen!

Tidigare idag pratade jag med en släkting. Eftersom jag är uppsagd har det ju varit mycket funderingar på framtiden och jag har hittills levt lite i skyddad verkstad, haft arbete sen 1997 och inte behövt söka jobb. Jag berättade för henne att jag inte hade kommit vidare till intervju på ett jobb som jag hade sökt och då frågade hon om jag skrivit med att jag hade barn.

Självklart gjorde jag det, sa jag. 

Inte smart tyckte hon. Hon menade på att arbetsgivaren med största sannolikhet väljer bort såna som skriver att de har barn, att de med en gång ser framför sig att man inte kommer att jobba övertid, att man kommer att vabba massor och att man kommer att vilja gå ner i tid. (Vilket inte stämmer)

Jag hade aldrig haft en tanke på att det skulle utgöra ett hinder att skriva att man hade barn. Tvärtom tänkte jag att det skulle vara positivt för dem att se att jag snart är 36 och har två ungar. 

Släktingen menade återigen på att det inte var positivt, att de säkert tänker att man ska bli gravid med tredje barnet inom kort.

Det är ju hemskt om de tänker så! Ska man då utlämna den informationen, för att komma på intervju och där vara så bra att de inte kan tacka nej trots att man där avslöjar att man har två barn?

Ja, kanske det. 

Min syster, som är en stor förebild för mig gjorde faktiskt det. Hon blev nämligen uppsagd ungefär samtidigt som hon blev gravid. Hon lät inte detta hindra henne från att söka jobb och fick napp på ett vikariat  - men sa inte att hon var gravid. Hon nämde det först när avtalet skulle skrivas på och de fick då ta ställning till hur de ville göra. Hon fick jobbet - och gjorde ett riktigt bra arbete för dem i de sex månader hon skulle jobba och sen fick hon barn.

Men hade hon fått vikariatet om hon sagt att hon var gravid? Hade hon ens fått komma på intervju? Tveksamt.

Samtidigt kan jag ju förstå arbetsgivarens syn på det. Tänk om hon hade haft en jättejobbig graviditet och inte kunnat jobba hela perioden ut. Då hade de varit tvungna att finna en vikarie för vikarien...

Men vem som helst kan faktiskt bli sjukskriven och det handlar oftast inte om att man har en bebis i magen. Och jag är stolt över min syster!

Nu ser det ut att lösa sig för mig ändå så jag kanske slipper fundera på varför man inte kommer till intervju (om det beror på att jag är mamma eller för att det faktiskt var 134 sökande till tjänsten)

Men nog tål det att funderas på!

Vabba dabba doo!

/Mia