Jag har en mamma som är helt suverän på att laga mat. Jag kan bara minnas tre tillfällen i hela mitt snart 36-åriga liv som hon inte lyckats i köket. Den ena gången var maten väldigt god, men hela familjen drabbades av matförgiftning så det var nog första och sista gången hon lagade Tandoorikyckling . De två övriga gångerna har det handlat om kött som blivit segt, men så är det ju ibland med kött. 

Jag är inte riktigt lika säker på att mina barn kommer att ha samma upplevelse av min mat, i alla fall inte de gånger när vi har gäster. Är vi bara familjen så går det bra. Då kan jag laga mat som blir god och vågar till och med prova lite nytt ibland. Men så fort vi får besök... ja då är det nåt som slås på inne i mig och jag får superprestationsångest. Och även om jag satsar på säkra kort; det kan vara köttfärssås och spagetti, eller korvstroganoff och ris, så är det något som går galet. Spagettin klibbar ihop, riset är hårt. Eller så tar allting jättemycket längre tid än vad som var sagt från början. Som i lördags när vi skulle bjuda på lax i ugn med ris och paprikasås. En rätt som jag har gjort massor av gånger - till familjen.

Istället för den vanliga halvtimmen som det brukar ta att laga denna mat, så tog det en och en halv timme. Och sen kröp det även fram att en av gästerna inte gillar lax! Men han tog i alla fall om, så antingen är han väldigt artig eller så var det rätt gott ändå.

Samma sak i Årjäng för några veckor sen. Vi skulle bjuda min yngste bror och hans nya tjej på mat och jag och Andreas stod för käket och satsade på nåt gott och enkelt; kyckling med klyftpotatis och bearniessås. Det kan väl inte bli fel. Och det funkade rätt bra - förutom att brorsans tjej avskyr bearniessås.

Chokladkladdkaka. Fantastisk första

gången - Bränd på nyår.

Lax i ugn.Vanligtvis en rätt

som är klar på ett kick. Vanligtvis.

Figurkorv. Alltid en succé

för 4-åringen..

men kanske inte nåt att bjuda 

sina gäster på dock :)

Det är jobbigt med prestationsångest, det blir inte bra och jag skulle aldrig någonsin kunna ställa upp i mästerkockarna eller halv åtta hos mig - om inte det gäller frukost.

Är det någon måltid som jag faktiskt kan flagga för att jag klarar av så är det såklart den enklaste - frukosten. Storfrukost är mitt signum och speciellt när vi har gäster. Det ska vara så nära hotellfrukost som det går och man ska sitta och äta länge. Och välja på massor av pålägg, ägg, yoghurt, te, kaffe, olika bröd, juice, osv osv. Men det är ju inte så krångligt. Det är ju bara att sätta fram på bordet:)

Igår hade vi riktig långfrukost här hemma med en familj som vi bara träffat som hastigast dagen innan vårt bröllop. De ska också gifta sig, i samma kyrka och ha festen i samma lokal, så de ville gärna veta lite om arrangemanget runtomkring. Och vi berättade ju gärna. Man får ju passa på när nån verkligen vill veta detaljer kring bröllopet.

Det är inte mycket jag skulle velat ha gjort annorlunda den dagen för den var verkligen perfekt. Men en sak grämer jag mig lite över och det är att vi missade ta vissa bilder. Jag hade gärna velat ha haft en bild på alla gästerna och oss framför lokalen. Eller på oss och våra föräldrar och på lite andra gruppbilder. Men framförallt grämer jag mig över att jag inte lyckades få till en syskonbild med mig och mina syskon. Där jag för en gångs skulle var snyggast:)

Detta hade jag i tanken både innan och under dagen. Men sen försvann det nånstans vid middagen. Vid midnatt kom jag på det igen och började rycka tag i alla jag såg och ställde upp oss utanför lokalen. Äntligen, tänkte jag, nu fick jag min syskonbild. Men så började vi räkna, 1, 2, 3, 4, 5, 6... sex? Vänta nu, är vi inte sju? Jo men visst ja! Anders!

Anders är en av mina småbrorsor och i augusti var han nybliven pappa och hade nyss åkt från festen. Så kan det gå.

   Syskonbilden som den blev. Utan Anders.

Idag kommer nya soffan. Vi lyckades sälja både de två 3-sits sofforna, fåtöljer och soffbord i lördags så det är ganska tomt i vardagsrummet nu. Och även om det är mysigt att sitta i saccocäckarna och se på tv ett tag så ska det bli fantastiskt trevligt med en ny soffa!

Ha en fin dag!

/Mia

"Som ett färgfotografi
är jag glansig inuti
Några tusendelar Denivit
& som ett färgfotografi
som nån förstört med flit
är jag svartvit inuti?"

ur Bianca (Kent)

Det finns saker man mer eller mindre kan irritera sig på, men som min kära mor skulle ha uttryck sig: vaddå det är ju världsliga saker? 

Det kan vara att spendera en timme i en bilkö när man tagit sig upp extra tidigt i tron att vara på jobbet riktigt tidigt. Tji fick jag.

Det kan vara att stå i kö för att köpa frimärken och när man kommer fram får man veta att de inte tar kort på belopp under hundra kronor (fast det är lag på det)

och... trots ständigt tjat, lappar och tomma löften: få folket på jobbet att diska efter sig. Jag är slarvig på många sätt, det förnekar jag inte. Mitt skrivbord ser ofta ut som ett bombnedslag och hemma är jag mästare på att strö kläder omkring mig.

Men jag diskar mina egna muggar och fat på jobbet.

Jag vill inte vara fördomsfull. Men det är jag ju nu. Kan det ha att göra med det faktum att jag är enda tjejen på kontoret?

Jag har ingen aning, men jag har hittills inte kommit på något smart sätt att få folk att diska (eller sätta i en rulle på toan heller för den delen)

Men jag tycker om dem väldigt mycket i alla fall. De är bra på annat, t.ex att få skrivaren att funka genom att titta på den eller få igång ett par trasiga högtalare genom att sätta i kontakten i rätt hål i datorn. Och såna saker. 

Och så är de väldigt roliga att umgås med. Det väger upp:)

Dagens diskho.

Nu till lite roligare bilder. Jag har skrivit om Emma som en skofetischist, men hon är även ett riktigt modelejon när det gäller huvudbonader. Jag vet att jag var krånglig när jag var liten och skulle alltid välja själv vad jag skulle ha på mig. Med blandat resultat. Men att det började så tidigt som vid 1½ års ålder, det har jag svårt att tro. Den envisheten måste hon ha ärvt efter sin far.

Här kommer i alla fall ett litet urval av Emmas val i januari.

      Visst är hon en darling! :)

Nu vankas det strax lite Tacodipp med morötter här i huset. I morgon hoppas vi få sålt en soffa. Har vi tur får vi sålt två. Men då blir det till att köpa en ny hyfsat snart så vi har nåt att sitta i framför tv:n.

Kan tipsa om ett iPhonespel till vuxna den här gången: Words with friends. Finns att ladda hem gratis på AppStore och är som Alfapet. Du spelar mot andra och det går inte på tid så man kan återuppta partiet när man känner för det. Jättekul! Och nyttigt att öva på engelska ord. Finns tyvärr inte på svenska än.

Go' kväll!

/Mia

"Yesterday's meal is hugging the plate
You never wash up after yourself"

- You Never Wash Up After Yourself (Radiohead)

Exakt de orden sa en kille till mig och min väninna när vi var snälla och bjöd honom på en cigarett för många år sen. Min väninna rökte Blend Ultra Menthol, vilket inte föll personen i smaken. Men så länge det var gratis så dög det ändå.

Det var längesen nu men meningen ploppar upp ibland i mitt huvud. Han sa det med extremt överdriven stockholmska också om jag inte minns fel, så det var väldigt roligt.

Igår hade jag lite lappsjuka. Två dagar inomhus med ett sjukt och ett superpiggt barn. Dessutom går jag ju på diet så det blev ju inte till att käka godsaker heller när vi var hemma. Och Oskar var sjukt uttråkad. Något som han gärna påpekade många gånger under dagen.

När Andreas kom hem fixade jag våfflor till dem. Sen sa Andreas att jag antingen fick ta en promenad eller äta något med socker i. Lappsjuka + diet = inte bästa humöret i världen. Vilket jag gjorde? Inget av dem; jag betalade räkningar istället. Något som säkert kan ta ner humöret ytterligare ett snäpp, men jag känner mig oftast så nöjd när jag är klar. Att nu har jag varit duktig och utfört något konkret. Sen att det bara handlar om utgifter är väl en annan femma.

När Oskar är uttråkad och jag inte har tid att underhålla honom kan jag lita på min telefon. Han gillar att spela spel på min iPhone. Eftersom jag jobbat med barnspel till PC i många år har det varit ganska naturligt att han fått testa spel ganska tidigt. Men sen iPhonen kom med sina spel och dessutom är en sak man lätt  kan bära med sig så är han inte längre intresserad av att sitta vid datorn.

Och det är framför allt ett spel som regerar: Angry Birds.

Innan fattade jag inte riktigt grejen med Angry Birds. Visst, det var ett roligt spel, men hur kunde det ligga på första plats på alla topplistor på AppStore så otroligt länge? Men nu när jag ser Oskar spela och hur extremt glad han blir när han lyckas låsa upp en ny bana så förstår jag att de verkligen har lyckats med något här.

Vi har dessutom letat efter fler spel som kan fånga hans 4-åringa intresse och det är egentligen bara Cut the Rope som hållit måttet. Är det någon som har ett bra tips på spel till en 4-åring så tar jag gärna emot tips!

Vi har fyllt i  en utvecklingsplan för Oskar inför kommande utvecklingssamtal på dagis. På ett ställe löd frågan: Hur upplever ni barnets grov/finmotorik?

Jag tänkte genast på att han helst inte håller pennor i rätt "tumme-pekfinger"-grepp och därigenom ritar väldigt grovt. Men sen kom jag att tänka på hur han hanterar min iPhone och där kan kan peka, rita och styra på detaljnivå och dessutom kan skriva sms med telefonens inte allt för lätta tangentbord. 

Så nog har killen finmotorik, det handlar nog snarare om intresse.

Så, nu har jag ätit upp min GI-sallad. Snart är det helg. Jag undrar om jag inte ska unna mig en semla på lördag. Banne mig.

Over and out

Mia "lappen" Hammar

"Långsamt glömmer man bort allt
också träskor och Gul Blend i smyg
men jag minns saker han sa som gjorde mig större
äldre inte så blyg"

Ur Frank (Kent)

men det var ingen tandläkare idag, det var en tandhygeinist. Och trots att jag gått till tandläkare regelbundet i många år och trots att det till och med stod i min journal, så har ingen talat om för mig att jag går omkring med ett mycket inflammerat tandkött. Det är inte så att jag har märkt av det speciellt mycket, men detta kan leda till tandlossning. Något som jag nämnt tidigare här, är min stora mardröm. Så den lilla rutinen med tandtråd har nu utökats till tandtråd - specialtandkräm och nåt som man ska skölja i munnen i 30 sekunder.

Plus ett besök igen inom kort till tandhygienisten. Men vad gör man inte.

Min gamla mormor finner alltid något positivt att säga om alla barnbarnen. Att min lillebror är lång t.ex Min positiva egenskap är att jag "har så fine tänner" (hon är från Vämland.) Detta var för övrigt något som min syster tog upp i sitt bröllopstal till mig. Det vore ju trevligt att fortsätta ha fina tänder. Så det är bäst at göra som tanddoktorn ordinerar, kosta vad det kosta vill.

Det tycker jag däremot inte om P-böter. Speciellt inte när jag faktiskt hade betalt 50 spänn för biljetten. På något vänster hade jag A. Glömt att lägga den i rutan (skulle jag? nääää....) B. lagt den i rutan tillsammans med de andra femtioelva biljetterna som låg där sen tidigare och de tillsammans hade glidit ner och ur sikte för p-vakten som lappade mig.

Så där var det verkligen bara att bita i det sura äpplet. Dock var det 'bara' 400 kronor så jämfört med de tidigare 1000 jag betalat för tänderna i morse så var det ju billigt. Eller nåt.

Vi ska köpa möbler (ännu mer utgifter, hurra!) och i lördags satt vi och skissade på möblering av det redan befintliga, gamla bohaget. Min idé sattes i verket och vi gjorde en totalrokad av alla möblers placering.

Det blev inte vidare värst bra.

I dag satt jag med kollegorna och bad dem titta på hur man kunde göra. De föreslog en vettig möblering och jag ritade upp, tog kort och skickade till Andreas - som genast ringde upp och gapskrattade. Det var nämligen exakt samma ritning som han hade gjort i lördags och som jag då hade dissat helt!

Han undrade såklart vad kollegorna sagt som inte han hade.

Så det är väl bara att inse: it's all in the presentation baby:)

Men nu har vi i alla fall gått på kollegornas (Andreas) linje och det blev bra. Men det behövs nya möbler. Det behövs VERKLIGEN nya möbler.

Nu var det något som klirrade sönder där nere.

Bäst att se efter.

Over and out

/Mia

...är det ingen brist på! Jag var skurgumma två gånger samma dag igår.

Kortfattat så spillde Emma ut en hel mugg med äppledricka på Ica. Och när vi kom hem råkade jag titta ner i källaren och där var det var massa vatten - igen. Vi har något fel på vattenpumpen så titt som tätt blir det vattenläcka i källaren. Igår var jag själv hemma, Andreas var på AW med killgänget, så det var bara att slänga åt Oskar telefonen så han spelade spel och Emma roade sig i tvättstugan med att prova skor (hon är en sko-fetischist så hon kunde sysselsätta sig) och jag skurade i källaren. Fyra hinkar vatten blev det innan jag gav mig.

Tur och väl kom Andreas hem rätt tidigt och kunde styra upp pumpen så den funkar igen - ett tag.

Jag var också operationsdoktor igår då jag råkade dra ner en tillbringare från bänken som gick i tusen bitar. Jag dammsög supernoga, men ändå lyckades Oskar få den enda flis som fanns kvar i sin stortå. Han tjöt som en galning och det var inte lätt att få tag i en tå som absolut inte ville ligga still. Men jag fick tag i glasflisan och alla blev nöjda och glada till slut!

Kollar just nu på P3-guld galan. Robyn vann för bästa artist. Helt rätt. Hon är coolaste artisten och jag önskar verkligen att jag lyckas gå och se henne live hyfsat snart!

Men jag kan i alla fall se fram emot en resa till New York i april! Vår bröllopsresa! (lite lätt sen, men ändock inom ett år:)) Vi betalade resan idag och har till och med fixat barnvakt under hela perioden (torsdag till tisdag) och det ska bli hur kul som helst. Vi åker med våra kompisar som var värdpar på bröllopet och det ska bli jätteroligt att resa med dem. 

Men jag drömde i natt att vi var i Las Vegas och åkte vattenrutchkana och nån tjej stämde Andreas för att han trampat sönder hennes handväska. Fast det hade han inte. Men det är USA, alla kan stämma alla för allting.

Så jag ska se upp var sätter fötterna i alla fall:)

Jag drömde om
en barndomsvän igår
som telenäten drömmer
om svalorna i vår
Jag vaknade av bruset
från maskiner i djup sömn
Jag vaknade så lycklig
över att äntligen ha drömt

Kent - Cowboys

Go'kväll!!

/Mia 

Min svägerska skrev nyligen på sin blogg att hon kör som en kärring på vintern. Så här skrev hon: "Lite lätt framåtlutad, med ögonen fastnaglade vid vägen och mumlandes matrat inteköraominteköraominteköraom-i den där jävla modden..."

Så där kör jag också. Hela året. Jag behöver nog egentligen glasögon fulltid, men har dem bara när jag kör bil och ändå sitter jag med näsan tätt mot vindrutan och precis som svägerskan mumlar jag för mig själv om trafikläget.

Men bilar och jag är ingen bra kombination egentligen.

Första gången jag körde bil var vid huset i Årjäng, bredvid storebror med baksätet fullt av småsyskon. Han  trodde nog att jag hade koll på alla pedaler, vilket jag långtifrån hade. Jag tryckte ner en av dem, det råkade vara gasen, och garaget närmade sig med stormsteg. Alla skrek - Jag också. En halv decimeter framför garaget fick jag stopp på bilen. Jag hittade bromsen. Eller om bilen stannade av ren förskräckelse. Jag minns inte riktigt.

Precis efter att jag fått körkort skulle jag parkera och missade avståndsbedömningen och körde sönder lyktorna fram. Då stortjöt jag. Min lillebror skrattar fortfarande åt det fast det är 17 år sen nu - jag vänjer mig nog aldrig!

När jag skulle åka hem från jobbet idag satt växelspaken fast. det gick inte att lägga i en enda växel fast jag försökte på alla sätt och vis. Till slut tänkte jag ge upp och ringa min man (som var hemma i Floda med barnen, vad skulle han ha gjort liksom?) men jag kom på hur dumt det var och provade en gång till och då släppte den. Det är som med datorer och skrivare, när man ska visa ett fel för någon annan så funkar det plötsligt, det räcker att den andra personen tittar på fanskapet, och du har stått hur länge som helst och pillat och gjort exakt samma sak utan resultat. Men nu lyckades jag i alla fall på egen hand och for mumlande hem med näsan mot rutan uppför en snorhal Uddaredsbacke och höll på att inte komma in på vår väg på grund av att bilen bara fortsatte framåt när jag tryckte på bromsen.

jag kör bil som en kärring året om, men vintern gör det sannerligen inte bättre.

Men idag blev det klart med bokning av resa till New York i April! Det är en försenad bröllopsresa och vi åker med våra kompisar som var värdpar på bröllopet. Det ska bli hur kul som helst! Jag är bara nervös för handlingarna man ska fylla i innan där man ska tala om vad man ska göra i landet och att man inte är terrorist. Jag är ingen terrorist, det lovar jag. Och jag tänker inte utföra kriminella handlingar. Men jag hörde en kille berätta på radion förra veckan om att han hade fyllt i blanketten på nätet och missat att kryssa i rutan om han tänte utföra kriminella handlingar i landet. Alltså inte kryssat varken ja eller nej (hur nu det är möjligt)

Så han blev inte godkänd och kunde inte göra om ansökningen utan fick ansöka om tillfälligt Visum hos ambassaden. Problemet var bara att de skulle åka 1 februari - men han fick tid för intervju på ambassaden den 7:e...

Undrar hur det gick för honom.

Nä, nu får det vara nog svamlat för idag!

"Jag räddar ditt liv
Du är bländad och vit
Jag bromsar på is
Du har frusit mitt i"
 

- Kent - Livräddaren

Kör försiktigt där ute!

Over and out!

/Mia  

En sak som är samma både då jag var singel i lägenhet i Göteborg och nu när jag är fru i Floda, är dagarna man skrotar runt i pyjamas precis hela dagen. Många gånger har jag känt mig riktigt busig när jag gått till affären med pyjamasen dold under jacka och överdragsbyxor. Det skiner nog igenom för inte står man och kammar håret och sminkar ögonen heller, men det är rätt gött att bara kunna vara ibland. Idag var precis en sån där dag. Tur och väl hann vi ut med barna i går kväll och åkte pulka för fulla muggar, för idag regnade det och töade så att bara den glashala isen från förra töomgången kom fram ihop med grus och stora vattenansamlingar. Som gjort för att vara inne alltså. Men jag blev sugen på smågodis (i morgon börjar strikta vardagsveckan igen)så hela familjen åkte till Ica. Det fick bli dagens utflykt. Alla var naturligtvis iklädda pyjamas under ytterkläderna:-)

Dagens höjdare var för övrigt Solsidan som lyckades leva upp till förväntningarna. Humor på hög nivå! Dessutom ska ju Jonas Karlsson komma med i serien. Han är min idol.

Dags att fortsätta med 100-åringens hejdlösa historier.

"Och dom säger att stan har blivit tyst och ful och öde älskling

Att det kommer bli en lång kall vinter..."

Kent - VinterNoll2

Natta natta
/Mia

Ser man på. Jag var visst inte så konsekvent med det här bloggandet. Eller, jag var det i en vecka i början av förra året eller hur var det?

Hur som helst så är det ju aldrig för sent att börja med något igen vad det än må vara.

Så vad är det som går så bra nu då?

Om man skulle vara en negativ person skulle jag antagligen älta mig sönder och samman över att jag i år hunnit med att bli uppsagd, betalat alldeles för mycket pengar hos tandläkaren, suttit fast i bilköer pga snön och gått upp alldeles för mycket över jul (eller sen jag var mitt snygga jag på bröllopet i somras)

MEN å andra sidan så: innebär en uppsägning en stor och spännande utmaning, nämligen att finna ett nytt och roligt jobb. Jag har några trådar ute, vi får se vad det leder till. Tandläkarbesöket var ju positivt på det sätt att jag inte hade några hål och ska till tandhygienist för att ta bort tandsten (så jag slipper tandlossning - ett extremt otäckt ord för mig som ofta drömmer att jag tappar tänderna!). Detta har inneburit att jag blivit supernoga med tandtråd både morgon och kväll och så himla svårt ska det väl inte vara att få in det som en rutin i mitt liv.

Bilköer pga snön ja... snö kommer och går, köerna består. Men nog ska det bli skönt med vår! Och slutligen det där med vikten. Ett återkommande dilemma i mitt liv. Men nu i veckan påbörjade jag något som kallas femdagarsdieten, vilket innebär att man käkar strikt (inget socker, inga "vita" saker) på vardagarna och unnar sig lite extra på helgen. Måndag till tordag kväll resulterade i -2,4 kg på vågen. OM den nu visar rätt. Men det ger ju positiv energi att portsätta i alla fall.

Eller som min käre son sa igår (killen fyller fyra om några veckor) "Nu har kraften parkerat i hjärtat". Så fint och så sant. När kraften parkerar i hjärtat så orkar man lite mer.

Veckans fundering: Vem ska spela "Allan" i filmen 100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann? Rollen hade väl varit given för Per Oscarsson (VIla i frid). Mitt förslag var Max von Sydow. Vilka finns det mer som skulle kunna passa?

I morgon försöker vi hitta förrådet igen genom att åka till återvinningsstationen och slänga alla mjölkförpackningar (Vi dricker mycket mjölk).

"Dom vill verkligen ha mig kvar
Dom vill verkligen ha mig här
En helt ny karriär"

Kent - En helt ny karriär

over and out

/Mia