Idag är det lönedag, våffeldag, iPad2-dag och Nintendo 3DS-dag.

Men framförallt är det fredag! Det blev dock inga våfflor, ingen iPad2 och ingen 3DS. Lön hoppas jag däremot att det blev:)

Annars får man tjäna lite pengar på annat vis.

Förra helgen när jag var på barnklädesmarknad i Lerum tänkte jag att det är väl dags att vi provar på att sälja på dessa marknader istället för att köpa hela tiden.

Så under veckan har vi tagit ner massor av kassar med barnkläder från vinden och tvättat och fixat och ikväll lämnade vi in en hel del kläder till försäljning i Floda i morgon. Det är jättespännande! Vi kanske inte säljer någonting, men det är kul att testa i alla fall. Prissättningen är ju helt avgörande och jag vet inte om vi tagit i för mycket. Det ger sig i morgon! Det var kul att se allt innan i alla fall. Jag förstår att de som håller i det väljer slitet med sortering och organisering för tänk att få frossa i alla kläder och saker innan folkstormen kommer i morgon bitti...

  Kanske en mamma-tshirt? Den kostar ju bara 40:-..

Allt ligger vikt i fina rader. Det är lugnet före stormen...  

När jag åkte hem i eftermiddags lyssnade jag på Christer i P3. Ämnet handlade om missuppfattningar och det var allt från folk som hört fel i låten "Kall som is" ( Glennmark, 1984) och trodde de sjöng "Kalciumbrist" till den klassiska "Kör mot Körmotskogen!" i Robin Hood.

Men sen ringde det in en tjej som bra länge trodde det hette godpudding och inte blodpudding. Helt enkelt för att det var god pudding trodde hon. Hon tyckte så mycket om det så hon till och med ville äta det på sin födelsedag. Tills de en dag slaktade grisar i närheten och sa; "Nu ska du få Blodpudding som du tycker så mycket om."

Då förstod hon. Och har inte ätit Godpudding (Blodpudding) Sen dess. Då var hon 6. Nu är hon snart 36.

Det roliga var att jag kände igen rösten på tjejen. Och var tvungen att kolla på facebook. Och visst var det min gamla kompis Lisa. Vi hängde jättemycket i Arvika i början av 90-talet och jag har nog inte hört hennes röst sen någon gång -93, men kände ändå igen henne. Det var lite kul tyckte jag.

Eftersom mitt senaste inlägg visade en inblick i barnas dålga morgonhumör så måste jag visa att det faktiskt finns glada barn i huset rätt ofta också. Även om just detta klipp visar en ganska övertrött Oskar:)

Ha en fin fredag!

/Mia