I morse höll jag på att bara börja strejka. När BÅDA barnen i samstämmig protest grinade och surade från dess de gick upp tills avlämning på dagis, med undantag för en gemensam aktion av dem att sätta sig längst upp i trappan och vägra komma ner.

Då fick jag göra en kraftansträngning att samla ihop mig och under tystnad kränga på dem kläder och få ut dem till bilen och iväg till dagisen. Hade jag pratat hade det antagligen inte komit ut snälla ord så då är det bäst att bara vara tyst.

Men efter en dålig start på dagen kan det mesta bara bli bättre.

//Mia

Sometimes we all have bad days - Salem Al Fakir

Så här snäll och söt kan han vara om han vill...

Emma är oftast så här glad..

Men här gör de gemensam sak och vägrar

att komma ner på morgonen...     

Och här är en liiten inblick i morgonens härliga humör...Och detta är bara en liten del i det hela. Oskar kom aldrig längre än att få på sig kalsipper, sen fick jag klä på honom för att vi inte skulle missa dagis.

Och till sist..  
...konstaterar jag krasst att Apoteken poppar upp som gubben i lådan överallt. Känns som att varje butik som slår igen, gör plats för ännu ett apotek. Finns det verkligen plats för alla?