Det är fredagen den 13:e idag, men för mig känns det som jag fått slängar av denna dag hela veckan.

Jag har: slagit i huvudet på biltakets kant när jag skulle sätta mig, med rejäl bula som följd, jag har snubblat över mig själv och skrapat upp knä och arm, jag har dunkat i huvudet i snedtaket över Emmas säng.

Dessutom har jag försovit mig, besökt vårdcentralen för annan krämpa, haft hormonella svängningar, besökt tandhygenisten för fjärde gången på fem månader (och det är fortfarande inte bra). 

Igår förlorade vi en fotbollsmatch borta i Alafors och på hemvägen fick jag punktering på bilen. Jag var själv och kan inte byta däck.

(Tack och lov har jag en alldeles underbar man som kom och räddade mig.)

Och allt detta är ju bagateller i jämförelse med att jag också fick veta att en mycket god väns mamma gick bort igår, så otroligt sorgligt och jag tänker på det väldigt mycket.

Vissa veckor är det som att man vill säga till livet: gör om - gör rätt.

/Mia

   My hero. (som inte hytter med näven, han ska bara visa hur stark han är:)

Som kor på grönbete släpptes 16000 tjejer/tanter/kvinnfolk ut i Slottskogen igår kväll. Jag var en av dessa och måste ju säga att det gick över förväntan!

Med tanke på att det går supertrögt den första halvkilometern och jag ändå kom i mål på 30 minuter så är jag verkligen jättenöjd!

Sen blev det trevlig picknick med laget, som hette HJÄLP men som nog borde hetat Team Ingrid eftersom hon var den gemensamma nämnaren för allihop:)

Träffade Anna O också, hon vaktade väskor enligt tradition då hennes mamma och vänninor sprang loppet och hade gjort så i 22 år! Det ni!

Jag skickade bild hem på mig och medalj efteråt och när Oskar såg den sa han"Wow...Mamma vann...vilken fin medalj! Var är mamma?"

:-)

    Mina duktiga lagkamrater i HJÄLP (Team: Ingrid)

   Toalettkön.

   Banan som man fick efter loppet. Oj, vad gott det var. Jag fick två.

Kolla här då. Stolt som tuppen:)

Sen i höstas har avdelningarna på dagis haft tema Lennart Hellsing och gjort allehanda saker relaterat till detta. Det har sjungits mycket "Krakel spektakel" och "herr Gurka" hemma hos oss vill jag lova.

I torsdags var det utställning i lekhallen, och det var jätteimponerande att se vad de hade fått till. Det hängde fiskar i taket, piratteckningar på väggarna, en bod med hemmasnickrat "Godis" á la krakel spektakel och massa rotfrukter och bokstäver här och där.

En salig blandning, precis som i Hellsings värld. Och jättekul att få ta del av.

Speciellt kul var det ju såklart att se Oskars alster och att han faktiskt skapat något, han är inte så intresserad av det hemmavid...men det kanske blir andra bullar hädanefter:-)

   Ett hav med fina båtar. Oskars röda båt är döpt till Tjambo.

   "Han skjuter bomber min pirat

"Rysliga faran" heter hans piratskepp"

   Och så herr Gurka då.

Hellsingsvärldens ständige sekreterare.

Nu har Oskar börjat på fotbollslekis. Vi var inte säkra på om han skulle gilla det, man måste ju vara rätt uppmärksam när det är 120 barn som ska samsas. Men de blev uppdelade i smågrupper och fick prova på olika stationer som att skjuta på mål och leka jage och spela match. Och han var jätteduktig!

På slutet var han ganska trött, speciellt när de skulle spela "match", men då kom han på att han ju kunde vara målvakt - och det fick han och var riktigt bra på det också:)

Emmas aktivitet i helgen fick bli att hon blev barnarbetare på föreningens städdag. En roll hon trivdes bra med.

   Man blir ganska så törstig av forbollslekis i strålande sol.

   Första laget, med västar och allt:-)

Emma har i alla fall de rätta poserna, även om det dröjer ett tag innan det blir hennes tur att vara med på fotbollslekis.

   Underbart att se småkillarna kämpa om bollen, alla på en gång:)

Mammas lilla hjälpreda  

   Litet klipp från städdagen i lördags.

Emma gjorde sitt bästa för att sprida ut de ihopkrattade lövhögarna:)

"Att skriva ett kärleksbrev är som att rita en skinkmacka, när man är hungrig."

- Carl-Gustaf Lindstedt

(Att det var han som sagt detta, lärde jag mig på dagens quiz på Stationen i Norsesund:))

Tänk att jag börjat med fotbollen igen efter så många år. Jag kan inte påstå att jag är speciellt bra nu heller, men det är kul och man får motion och man får spela:)

Det är kul att träffa på lite nytt folk också, det är ett väldigt trevligt gäng som jag spelar med!

Idag pratade jag lite med en tjej som fick trillingar för två år sen! På naturlig väg och första barnet (som då blev barnen) Hon verkar hur cool som helst och jobbar dessutom på en förskola, jag är grymt imponerad, med tanke på att jag vet vilken ljudvolym en enda tvååring har!

Men tillbaks till fotbollen, ikväll var det match igen och denna gång vann vi med 3-0! Jag harvade fram och tillbaka på mittfältet och vågar i alla fall mer och mer och med tanke på att jag varit så "matchrädd" så är det stora framsteg:)

Men min tå är blå och nageln ramlar snart av tror jag. Fotbollsknän har man väl hört talas om, men fotbollstå?

Well well, nu är jag trött och mör. 

Laddar för ny dag i morgon, då blir det vernissage på dagis och quiz på kvällen!

fridens folk!

   Floda BoIF - Nol slutade alltså 3-0, hurra för oss:)

Blue Tooth? No Blue Toe..  

Har ni sett den norska filmen Trolljegeren?

Inte?

Gör det.

Jag var ute och sprang med en Flodamamma för ett par veckor sen och i måndags vid 21-tiden skulle jag ta samma runda. Och det gick väl bra, tills jag kom till det ställe där jag mer eller mindre bara hängde på henne senast. Och det borde jag väl ha räknat ut att jag inte skulle komma ihåg var vi hade sprungit. Med facit i hand var det väl tur, för om jag hade hittat hennes väg som går genom skogen hade jag nog gått vilse på riktigt. Nu vände jag och tog en ganska lång omväg.

Andreas ringde och undrade vad jag hade blivit av. Det hade hunnit mörkna och jag hade bara Orydsbacken kvar. Andreas hängde kvar i luren. 

När jag kom till en ganska mörk passage, med täta buskar på båda sidor hör jag plötsligt ett brak till höger om mig och grenar knäcks. Jag stelnar till och börjar viska till Andreas att det är något i buskarna.

Sen brakar det till igen och fler grenar knäcks - men närmare mig nu.

Jag fick såklart lätt panik och rusade åt andra hållet - genom buskar, fastnade i grenar och kom i alla fall ut på bilvägen. 

Jag vet inte vad det var, det kan ha varit en älg.

Men efter att ha sett Trolljegeren så kunde det lika väl ha varit  - ett troll.

Nästa gång jag ger mig ut ska jag nog inte vänta på att klockan blir så mycket så att det hinner bli mörkt:)

   1. Där jag sprang fel och inte hittade "ingången" till skogsvägen

2. Där det brakade till i buskarna och jag gjorde en helomvändning:)

Det blev en ganska intensiv helg, där vi trots pappafrånvaro hann göra massa kul saker. Som att gå till naturreservatet och då gå över tågspåret och trafikerad väg, vilket både mamma och barn tyckte var läskigt (speciellt när man har både vagn och liten cykel och inte kan ta allt på en gång).

Och åka spårvagn i stan för att hinna med till minisimmet till Oskars stora förtjusning. Och lämna lillan till sin Gudmor. Inte till hennes förtjusning, snarare hatade hon sin gudmor i ungefär 20 minuter efter att vi hade sprungit iväg:)

Och träffa Maria och Hampus, (som ju också hade pappan pch maken på vift i Skottland) och titta på en brasa som hette duga på Nääs. Och fyrverkerier blev det också. Men Emma är som alla hundar - livrädd för smällare så det blev till att pysa iväg så fort det gick.

På Nääs sprang barnen omkring och jagade varandra. Jag såg inte Oskar på ett tag och frågade Hampus (snart 5 år) var han hade tagit vägen.

"Han har brutit benet." svarade han.

Jag gav mig iväg för att leta efter honom och på avstånd i en backe, såg jag Oskar sitta på marken, med en mamma och en tjej bredvid sig och då fick jag hjärtat i halsgropen och tänkte att hjälp, nu har det väl hänt något på riktigt!

Men inte. Oskar brukar "bryta benet" när han snubblar och det var ingen skillnad denna gången. Han hade helt enkelt fått några nya vänner utväxlat lite namn och sådant. Så det var ju himla skönt.

Helgen avslutades med en dag på Liseberg. Lagom mycket folk och fint väder och himla trevligt. Men en grej var vääääldigt irriterande...Liseberg har tagit bort alla biljetthäften, vilket innebär att man antingen måste köpa lösbiljetter á 20:- eller åkpass till både barn och vuxna. Och vuxna får inte längre åka gratis på attraktionerna för de minsta (t.ex. Farfars bilar) Så en karusell för mig och båda barna kostade alltså minst 60:-

= Svindyrt hur man än gör.

Riktigt uselt av Liseberg. Jag ska nog skriva en insändare.

Igår Oskar gjorde Oskar två saker som varken han eller jag trodde att han skulle göra.

1. Han åt äggulan i ägget - och tyckte om det

2. Han åkte flygplanen på Liseberg - och tyckte om det.

Han var riktigt förvånad själv.

Bra helg alltså och bättre blir det idag när pappa Andreas äntligen kommer hem från Skottland. Eller var det Gotland? :-)

/Mia

   Här käkar Oskar äggula. Det trodde jag aldrig.

Ett försommarbarn på en lekplats i stan.

De eminenta Diktatorsvakterna Minou och Lotta.

BFF.

Nääs by night.

Jisses vad det blåste. Och Brann.

"Okej- det var jag som tände på. Troru ja bryr mig eller?"

Jag undrar om man får OB-tillägg när det är extra varmt ute...

Här övervinner Oskar sin flygrädsla!

Avundsjukan. Det är inte lätt att bara vara 87 cm.

Slagna Lisebergshjältar..      

Oskar om framtiden.