Min svägerska skrev nyligen på sin blogg att hon kör som en kärring på vintern. Så här skrev hon: "Lite lätt framåtlutad, med ögonen fastnaglade vid vägen och mumlandes matrat inteköraominteköraominteköraom-i den där jävla modden..."

Så där kör jag också. Hela året. Jag behöver nog egentligen glasögon fulltid, men har dem bara när jag kör bil och ändå sitter jag med näsan tätt mot vindrutan och precis som svägerskan mumlar jag för mig själv om trafikläget.

Men bilar och jag är ingen bra kombination egentligen.

Första gången jag körde bil var vid huset i Årjäng, bredvid storebror med baksätet fullt av småsyskon. Han  trodde nog att jag hade koll på alla pedaler, vilket jag långtifrån hade. Jag tryckte ner en av dem, det råkade vara gasen, och garaget närmade sig med stormsteg. Alla skrek - Jag också. En halv decimeter framför garaget fick jag stopp på bilen. Jag hittade bromsen. Eller om bilen stannade av ren förskräckelse. Jag minns inte riktigt.

Precis efter att jag fått körkort skulle jag parkera och missade avståndsbedömningen och körde sönder lyktorna fram. Då stortjöt jag. Min lillebror skrattar fortfarande åt det fast det är 17 år sen nu - jag vänjer mig nog aldrig!

När jag skulle åka hem från jobbet idag satt växelspaken fast. det gick inte att lägga i en enda växel fast jag försökte på alla sätt och vis. Till slut tänkte jag ge upp och ringa min man (som var hemma i Floda med barnen, vad skulle han ha gjort liksom?) men jag kom på hur dumt det var och provade en gång till och då släppte den. Det är som med datorer och skrivare, när man ska visa ett fel för någon annan så funkar det plötsligt, det räcker att den andra personen tittar på fanskapet, och du har stått hur länge som helst och pillat och gjort exakt samma sak utan resultat. Men nu lyckades jag i alla fall på egen hand och for mumlande hem med näsan mot rutan uppför en snorhal Uddaredsbacke och höll på att inte komma in på vår väg på grund av att bilen bara fortsatte framåt när jag tryckte på bromsen.

jag kör bil som en kärring året om, men vintern gör det sannerligen inte bättre.

Men idag blev det klart med bokning av resa till New York i April! Det är en försenad bröllopsresa och vi åker med våra kompisar som var värdpar på bröllopet. Det ska bli hur kul som helst! Jag är bara nervös för handlingarna man ska fylla i innan där man ska tala om vad man ska göra i landet och att man inte är terrorist. Jag är ingen terrorist, det lovar jag. Och jag tänker inte utföra kriminella handlingar. Men jag hörde en kille berätta på radion förra veckan om att han hade fyllt i blanketten på nätet och missat att kryssa i rutan om han tänte utföra kriminella handlingar i landet. Alltså inte kryssat varken ja eller nej (hur nu det är möjligt)

Så han blev inte godkänd och kunde inte göra om ansökningen utan fick ansöka om tillfälligt Visum hos ambassaden. Problemet var bara att de skulle åka 1 februari - men han fick tid för intervju på ambassaden den 7:e...

Undrar hur det gick för honom.

Nä, nu får det vara nog svamlat för idag!

"Jag räddar ditt liv
Du är bländad och vit
Jag bromsar på is
Du har frusit mitt i"
 

- Kent - Livräddaren

Kör försiktigt där ute!

Over and out!

/Mia