Andreas har jobbat hela veckan medan jag och barnen har latat oss med sol och bad i Årjäng. Jobbat i dubbel bemärkelse, för igår kväll fick jag en bild på telefonen:

Altanen är klar. Han är så duktig min man och altanen & skjutdörrarna blev så fina!

Nu ska det bli jättekul att göra i ordning på uterummet och fixa till dörrarna bredvid skjutdörrarna.

Och förhoppningsvis få några fina dagar så vi kan nyttja nybygget med lite grillkvällar inom kort och då är det Andreas som bara ska sitta och njuta:)

  Den här fina bänken finns hemma hos min bror Anders och hans Louise i Karlstad.

Och vid en närmare blick blev den plötsligt ännu finare. 

"Kärleksgåva till Louise från Anders anno 2011"

Det är bra att ha barn i bilen när man ska köra bil längre sträckor. Årjäng-Karlstad till exempel, en sträcka på 10 mil.

De första två milen berättade Oskar om en framtida häst.

Han heter Bruno.

Han är alldeles brun.

Han är 67 år. Och det är inte gammalt.

Och han är så snabb så snabb. Snabbare än blixten! (Inte McQueen)

Och Oskar rider på Bruno. Han sitter på en sadel och det går blixtsnabbt.

Men Bruno kan även lukta sig till skatter i skogen som han kan bära på sin rygg.

Och hans nos kan spåra upp svamp i skogen också!

Han äter hö och morötter.

Ungefär här undrar Oskar när han ska få Bruno.

Jag förklarar att det är väldigt mycket jobb med en egen häst. Det är inte bara att vara ute och rida, den ska ha massor med mat och man måste städa jätteofta för hästen bajsar och kissar inne i stallet.

Oskar funderar en stund. Så säger han:

"Men min Bruno bajsar inte särskilt ofta.

Och han kissar bara i skogen."

Jahaja, ja men då så. Då är det väl bara att dra till hästaffären och köpa Bruno.

Eller inte.

I morgon är det stortrav här i Årjäng. Kanske räcker att vi går dit.