Så kom dagen då det var sista dagen att ta medicinen för Oskar. 

Han fick borrelia lagom till semestern och ordinerades av doktorn att äta penicillin 3 gånger om dagen i 10 dagar.

Oskar talade om för doktorn att han skulle vägra att ta medicinen.

Doktorn talade om för Oskar att det skulle han då inte för då skulle han hamna på sjukhus.

Till saken hör att Oskar aldrig tagit medicin innan och aldrig varit på sjukhus. Och han kände sig inte sjuk nu heller. Så han tyckte det var vansinnigt märkligt att bara han skulle ta denna äckliga medicin. Och tre gånger om dagen dessutom.

Så första dagen räknade vi bort. Det var så mycket spott och fräs och gråt och skrik, så av de 2,5 ml som han skulle ha i sig per tillfälle så var det inte många milliliter som gav sig på borrelian. Vi hotade, kom med löften om både det ena och det andra och försökte förklara och motivera till ingen nytta. Och vi började på allvar fundera på hur detta skulle gå.

Så, morgonen efter, väcker Oskar mig och säger att nu hade han drömt att han tog medicinen och det gick bra. Och efter frukosten sa han att han var redo. Och han tog lite medicin, lite saft, lite medicin, tills allt var uppdrucket.

Som en ny kille och vilken duktig kille sen!

Och efter det har det gått som en dans. Bara han har fått någon form av överraskning efteråt så har det inte varit några som helst problem.

Överraskningen kunde bestå av en pepparkaka. Eller en Gormiti. Eller nåt annat (Som två chips i en äggkopp).

Och i dag tog han sista slurpen medicin. Och fick en sista överraskning.

(räddningspatrullen - Vol3.)

Vår duktiga Oskar - vår medicinman!

Kom ihåg att titta efter röda ringar på kroppen. Det kan vara ett fästingsbett!

Och varför kan man inte uppfinna medicin som faktiskt smakar gott?

//Mia

Kåvepenin - smakar inte som jordgubbskräm precis... 

(Foto: morfar)