Det gäller att skilja på fantasi och verklighet. Det blev tydligt efter dödsskjutningarna i Norge och att vi bara några dagar senare for till Småland där det var pang-pang för hela slanten bland cowboys och indianer.

Jag ska erkänna att jag kände ett visst obehag inför det innan vi åkte, men väl framme var det så tydligt på lek där både vuxna och barn gav sig in i känslan av Vilda Västern känslan med hull och hår och naturligtvis även ekiperingen som hör därtill.

Klockan 12 på måndagen stannade dock hela High Chaparral upp i en tyst minut.

Det var som om allting frös. Och alla tystnade, även barnen,

Det var väldigt effektfullt och väldigt känslosamt.

Jag måste även erkänna att jag var grymt skeptisk mot High Chaparral som ställe innan vi åkte dit. Hade aldrig varit där tidigare och tyckte det var lite onödigt att släpa med Emma till en plats, där det med all sannolikhet skulle pangas hej vilt och hon är ju rädd för både motorcyklelljud, fyrverkerier och gräsklippare. Dessutom trodde jag att det bara skulle vara en dammig storgata, med saloon-liknande hus bredvid och inget mer.

Oj så fel jag hade. Jo, Emma blev rädd på en av showerna. Men i övrigt gick det finfint. Och det var lite mer än en dammig storgata. Rätt mycket mer faktiskt. Det var lite som Astrid Lindgrens Värld. Fast i Cowboymiljö. Med uppträdanden lite varstans och dessutom var där även ett tivoli, ett ånglok, ponnyridning, och mycket annat både för vuxna och för barn.

Så jag ger mig. Det VAR jättekul. Och vi åker antagligen dit nästa sommar också:-)

  En tågrånare på nära håll.

There are two new sheriffs in town! 

  Inte bara pang-pang. Emma red för första gången!

Hur många personer krävs för att vika ihop ett förtält?

  Familjen på vilda västern-äventyr!