Dags på året för ännu en svampletarjakt. Oskar önskade såkart att vi skulle hitta riktigt guld så han kan köpa fler Gormitis och Messi-kalsipper. Men lite av skogens guld hittade vi i alla fall och nu på kvällen har vi avnjutit var sin rostad macka med stekta kantareller.

  Lilla skogsrået tar en paus på en sten.

Härligt att hitta lite svamp, det gör svampturen så mycket roligare:)

    Morsa & barn i svampskogen. Fast det var farsan som hittade svampen.

Vi hittade blåbär. Och lite pinnar:)

Tänk att det redan gått ett år sen bröllopet. Vi firade naturligtvis detta och eftersom vi fått barnvakt i mamma och pappa, så checkade in på hotel Gothia Towers på lördag eftermiddag och åt god middag ute.

Efter middagen gick vi till Catta och Nick, där vi fick öppna ett kuvert med hälsningar från 1/3 av bröllopsgästerna. Resterande ska öppnas 2015 och 2020. Otroligt kul att få läsa vad alla skrivit och ett jättefint minne att ta med oss framöver.

Själva bröllopsdagen var på söndagen och den firades bäst tyckte vi med hotellfrukost och därefter åkband på Liseberg - utan kids :-)

Puss på dig maken min!

  Ettårig bröllopsdag firar man självklart med champagne:-)

Kuvertet vi fick hos Catten och Nick.

'   

Scary Flumride:-)

  Pussas i Balder :-)

I lördags tog vi för tredje året i rad till Anten och museijärnvägen där. Mamma och pappa var med och Dalbladsfamiljen. Och solen. Det är en jättetrevlig tur där man åker ånglok till Gräfnäs, alla barn hjälper till att vända det 57000 kg tunga loket på en vändplatta och sen åker man tillbaka. Och fikar om man känner för det. Finns både våfflor och annat gott. Och allt drivs helt ideellt av hängivna tågentusiaster.

Det blir helt säkert en tur nästa år också, eller hur pappa? :)

  Från vilket håll kommer tåget tro?

  Aaaall aboard!! Thumbs up!

  Oskar var med och vände det stora ångloket.

  Fin utsikt hela vägen.

Jag har alltid gillat festivaler. Gjorde funktionärsarbete på Arvikafestivalen när det begav sig på 90-talet och har haft nöjet att hänga på Lollipopfestivalen i Stockholm 1996 samt ett gäng Hultsfredsfestivaler. Med allt vad det innebar av tält & fest & massa bra musik.

Way out west har jag tyvärr missat de tidigare åren, men i år så blev det äntligen av att jag var där. Jag och en av mina bästa vänner, Annakompen, fick tag på en fredagsbiljett och fick jackpot på bra artister. Och solen var med oss. Och maten var god. Och vi träffade lite folk från förr. Och hade en alldeles fantastiskt trevlig dag. Så det gjorde faktiskt inte så mycket att vi gick innan Prince-konserten drog igång på allvar. Man börjar ju bli lite gammal och ryggen klarar bara av ex antal timmar på festival numera:)

Men en sak är säker: Det blir inte sista Way out west festivalen som jag går på - snarare tvärtom, det ska nog bli tradition detta!

  Kroppsvisitering vid entrén. Paraplyer förbjudna, så Anna fick snällt slänga sitt...

  Grillad Halloumi, tsatsikisallad och rostad färskpotatis. Yummy!

  "And it hurts with every heartbeat" Robyn ägde.