Vi fick till två fina rätter i helgen. I går blev det "Cattas Fläskfilé" och idag blev det en riktig söndagsmiddag med hel kyckling i lergryta. Att jag dessutom lyckades klämma in en trerätters på Aludden i Lerum tillsammans med min bokcirkelgrupp på lunchen idag, gör att jag är mättare än jag borde vara. Men det var hemskt gott alltsammans. Och det riktigt kul att träffa bokcirkelsgänget!

I morgon är det måndag. Då börjar nyttiga livet. 

Igen.

:)

Så har det varit barnmarknad igen. Vi lämnade in en hel hög kläder och leksaker i fredags och sen stod jag och häckade utanför Hästhagenskolans gymnastiksal vid halv nio på lördagsmorgonen och såg kön växa bakom mig. 

Som tur var hade de som höll i marknaden koll på läget och släppte bara in en omgång folk i taget. Men mycket folk var det ändå och det var bara att "go with the flow". De flesta verkar tänka likadant så det är inga sura miner när man knör sig fram genom trånga passager mellan bord som dignar av barnkläder. 

Vi sålde för 565 kr och jag handlade grejor för 527:-. Bland fynden denna gången fanns gummistövlar, overaller, klänningar, kjolar, tröjor, gympadojor, strumpbyxor, mössor, vantar m.m

Nästa vecka är det ny marknad, i Lerum. Det är väl lika bra att ta sig en tur när ångan är uppe:)

   Kön till barnmarknaden. Jag hade tur och kom in i första omgången.

Förra helgen var det dags för hemvändarhelg. Det är även en helg för många andra att vända näsan mot Värmland. I tre dagar vallfärdar tusentals människor till den vanligtvis sömniga lilla orten Årjäng, min lilla hemort. Årets Årjängsmâten var ett faktum. Jag minns så väl när jag var liten och vi hängde uppe vid marknadsområdet veckorna innan det drog igång och såg allt byggas upp. Det gick så långsamt och sen, ett-tu-tre så fanns det ett helt tivoli och hundratals marknadsstånd. Det var nästan som att det skett över natten. 

Förr i tiden fanns det en karusell som hette Tagada. Man satt i en rund sak på bänkar, inte fastspända alls - och sen hoppade den runda saken och alltsom oftast ramlade folk av bänkarna och studsade omkring på golvet. Helt livsfarlig och skulle antagligen aldrig bli godkänd idag - eller skulle den? 

I år hade de ett monster som var som en stor, lång arm som gick runt, runt. Jag skulle inte sätta mig i den om jag så fick betalt för det. För det är likadant nu, som för 25 år sedan, tivolipersonalen kommer några dagar innan det är dags för marknad och skruvar ihop karusellerna på nolltid. Känns liiiite väl snabba ryck för min del.

Men men, man kan ju göra annat på marknaden. Som att köpa ett gäng Bamsetidningar i serietidningsståndet, 15 par strumpor för 100 kronor och den traditionella majskolven från Tvååker.

Och självklart käka mammas kålsoppa. Den är grym.

Att vi sen dessutom gick och vann stjärnvinsten på ett av hjulen gjorde ju inte saken sämre.

Hej på mâten, vi ses nästa år!

  Marknadslördag. Vi och några till fyndade i backen.

Martin fyllde år under helgen. Han fick toscapäron, precis som han ville ha.

Årets karusell, en sak som såg lite lätt farlig ut tyckte jag.

Grillad knaprig majs från Tvååker, hur gott som helst!

Mäkta stolt fyraåring med stjärnvinsten.

     Kålsoppa. The best there is.

Förra fredagen var jag på återträff i Årjäng. Alla 75:or var inbjudna och jag gick dit tillsammans med min kompis Kajsa. Det var faktiskt inte förrän jag kom dit som jag insåg att det ju var ett syfte med återträffen. Nånstans trodde jag att Robban, som dragit i det hela, tyckte att det var på tiden att vi sågs igen och passade på när det ändå var Årjängsmâten, men icke. Det var 20 år sen vi slutade nian.

20 år. Det är hyfsat längesen.

Vi hade träff när det var tio år sen också, men det tyckte jag inte var så kul för då var det ett konstant hävdelsebehov hos alla att tala om hur bra det gått för en. Det var stor skillnad nu. Alla hade mognat och var (kändes det som) på riktigt intresserade av att få prata med varann. Det blev en riktigt lyckad kväll!

Vår ålder gjorde sig också påmind när vi hängde i baren senare på kvällen och då de släppt in andra folk som inte tillhörde återträffen. En glidarkille (med slickat hår och sidenhalsduk) stod bredvid mig och shottade tequila och var hyfsat desperat efter en träff bland tjejerna. Problemet var ju bara att alla där var gifta. Dessutom visade han upp sitt körkort där det stod hans födelseår:

1992.

I samma veva kommer killen bredvid glidarkillen fram till mig och frågar om det inte var jag som gjorde den där "skräckfilmsmonologen" på nians show som var så bra. Jomen. Det var ju jag.

Glidarkillen frågade om detta var något som han kanske hade sett.

Men nä. Nians show var 1990. Han var inte ens påtänkt då.

Att vara 19 eller 36.

Jag väljer 36. Utan att skämmas ett dugg.